Och det hände sig att jag i tre dagar och tre nätter befann mig i den bittraste smärta och själsångest,
Men jag plågades av evig pina, [i]2839[/i] för min själ var fullständigt söndersliten och plågad av alla mina synder. Ja, jag kom ihåg alla mina synder och min ondska, för vilka jag plågades av helvetets kval. Ja, jag insåg att jag hade gjort uppror mot min Gud och att jag inte hade hållit hans heliga bud.
Ja, och jag hade även mördat många av hans barn, eller rättare sagt lett dem till undergång. Ja, kort sagt, min ondska hade blivit så stor att blotta tanken på att komma till min Guds närhet plågade min själ med obeskrivlig fasa. ”O”, tänkte jag, ”om jag kunde bli fördriven och förintad till både själ och kropp, så att jag inte behövde föras fram för att stå i min Guds närhet för att dömas av mina gärningar.” Och i tre dagar och i tre nätter plågades jag, ja, med en fördömd själs kval.