Och nu föll Alma och de som var med honom åter till marken, för stor var deras förvåning. [i]2832[/i] För med egna ögon hade de sett en Herrens ängel, och hans röst var som åska som fick marken att skaka. Och de visste att det inte fanns någonting utom Guds makt som kunde få jorden att skaka och få den att skälva som om den skulle rämna. Och nu blev Almas förvåning så stor att han blev stum så att han inte kunde öppna munnen. Ja, han blev svag så att han inte ens kunde röra händerna. Därför lyftes han upp av dem som var med honom och bars hjälplös, ända till dess han blev lagd framför sin far.
...För när jag hörde orden: "Även om du själv vill förgöras så försök inte längre förgöra Guds kyrka", slogs jag av så stor fruktan och bestörtning vid tanken på att jag kanske skulle förgöras att jag föll till marken och inte hörde mer. [i]2833[/i] [i]1398[/i]
Och det hände sig att jag föll till marken. Och det var under tre dagars och tre nätters tid som jag inte kunde öppna min mun, och inte heller hade jag användning för mina lemmar.