Alma och Mosiahs söners uppror

Nu räknades Mosiahs söner till de icke troende, och likaså räknades en av Almas söner till dem. Denne hette Alma efter sin far men blev trots detta en mycket ogudaktig och avgudadyrkande människa. Och han var en vältalig man och talade med mycket smicker till folket, varför han förledde många bland folket att ta efter hans ondska. Och han blev till stort hinder för Guds kyrkas framgång. Han stal människornas hjärtan och orsakade stor osämja bland folket och gav därigenom Guds fiende möjlighet att utöva sin makt över dem.

Och fyra av dem var Mosiahs söner. Och deras namn var Ammon och Aron och Omner och Himni. Detta var namnen på Mosiahs söner.

Och nu hände det sig att medan han gick omkring för att förgöra Guds kyrka, för han gick omkring i hemlighet tillsammans med Mosiahs söner och försökte förgöra kyrkan och vilseleda Herrens folk, i strid med Guds och även kungens befallningar– och som jag sa till er, medan de gick omkring och gjorde uppror mot Gud, se, då visade sig en Herrens ängel för dem. Och han nedsteg liksom i ett moln, och han talade såsom med åskans röst, vilket fick jorden där de stod att skaka. Och så stor var deras förvåning att de föll till marken och inte förstod de ord han talade till dem.

För jag gick tillsammans med Mosiahs söner omkring och försökte förgöra Guds kyrka. Men se, Gud sände sin heliga ängel att hejda oss på vägen. Och se, han talade till oss liksom med åskans röst, och marken skakade under våra fötter. Och vi föll alla till marken, för Herrens fruktan kom över oss.

Men han ropade igen och sa:

”Alma, res dig och träd fram,
för varför förföljer du Guds kyrka?
Herren har ju sagt:

’Detta är min kyrka, och jag ska upprätta den,
och ingenting ska störta den,
utom mitt folks överträdelse.’”

Men se, rösten sa till mig:

”Stå upp!”

Och jag reste mig och stod upp och såg ängeln.

Men se, Herren sände i sin stora barmhärtighet sin ängel att förkunna för mig att jag måste upphöra med förödelsens verk bland hans folk. Ja, och jag har sett en ängel ansikte mot ansikte, och han talade med mig, och hans röst var som åska, och den skakade hela jorden.

Och vidare sa ängeln:

”Se, Herren har hört sitt folks böner och likaså bönerna från sin tjänare Alma, som är din far. För han har bett med stor tro för dig att du skulle bringas till kunskapen om sanningen. I denna avsikt har jag kommit för att övertyga dig om Guds kraft och myndighet, så att hans tjänares böner kan besvaras enligt deras tro.

Och se, kan ni ifrågasätta Guds makt? För se, får inte min röst marken att skaka? Och kan ni inte se mig framför er? Och jag är sänd från Gud.

Nu säger jag till dig:

’Gå, och kom ihåg dina fäders fångenskap i Helams land och i Nephis land, och kom ihåg hur stora ting han har gjort för dem. För de var i träldom, och han har befriat dem.’

Och nu säger jag till dig, Alma:

’Gå din väg, och försök inte längre förgöra kyrkan, så att deras böner kan besvaras, och detta även om du själv blir förskjuten.’”

Och han sa till mig:

”Även om du själv vill förgöras så försök inte längre förgöra Guds kyrka.”

Och ängeln talade mycket mera till mig, vilket mina bröder hörde men inte jag. ...

Och nu hände det sig att detta var de sista ord som ängeln talade till Alma. Och han avlägsnade sig.

Och nu föll Alma och de som var med honom åter till marken, för stor var deras förvåning. För med egna ögon hade de sett en Herrens ängel, och hans röst var som åska som fick marken att skaka. Och de visste att det inte fanns någonting utom Guds makt som kunde få jorden att skaka och få den att skälva som om den skulle rämna. Och nu blev Almas förvåning så stor att han blev stum så att han inte kunde öppna munnen. Ja, han blev svag så att han inte ens kunde röra händerna. Därför lyftes han upp av dem som var med honom och bars hjälplös, ända till dess han blev lagd framför sin far.

...För när jag hörde orden: "Även om du själv vill förgöras så försök inte längre förgöra Guds kyrka", slogs jag av så stor fruktan och bestörtning vid tanken på att jag kanske skulle förgöras att jag föll till marken och inte hörde mer.

Och det hände sig att jag föll till marken. Och det var under tre dagars och tre nätters tid som jag inte kunde öppna min mun, och inte heller hade jag användning för mina lemmar.

Och det hände sig att jag i tre dagar och tre nätter befann mig i den bittraste smärta och själsångest,

Men jag plågades av evig pina, för min själ var fullständigt söndersliten och plågad av alla mina synder. Ja, jag kom ihåg alla mina synder och min ondska, för vilka jag plågades av helvetets kval. Ja, jag insåg att jag hade gjort uppror mot min Gud och att jag inte hade hållit hans heliga bud.

Ja, och jag hade även mördat många av hans barn, eller rättare sagt lett dem till undergång. Ja, kort sagt, min ondska hade blivit så stor att blotta tanken på att komma till min Guds närhet plågade min själ med obeskrivlig fasa. ”O”, tänkte jag, ”om jag kunde bli fördriven och förintad till både själ och kropp, så att jag inte behövde föras fram för att stå i min Guds närhet för att dömas av mina gärningar.” Och i tre dagar och i tre nätter plågades jag, ja, med en fördömd själs kval.

...Därför lyftes han upp av dem som var med honom och bars hjälplös, ända till dess han blev lagd framför sin far. Och de upprepade för hans far allt som hade hänt dem, och hans far fröjdade sig, för han förstod att det var Guds makt.

Och han lät samla en stor skara så att de kunde vittna om vad Herren hade gjort för hans son och även för dem som var med honom. Och han lät samla prästerna. Och de började fasta och be till Herren sin Gud att han skulle öppna Almas mun så att han skulle kunna tala, och likaså att hans lemmar skulle återfå sin styrka – så att folkets ögon skulle öppnas till att se och förstå Guds godhet och härlighet.

Och det hände sig att medan jag sålunda plågades svårt, medan jag sönderslets av minnet av mina många synder, kom jag även ihåg att jag hade hört min far profetera för folket angående en viss Jesus Kristus, en Guds Son, som skulle komma för att sona världens synder. När nu mitt sinne grep tag i denna tanke ropade jag i mitt hjärta:

”O Jesus, du Guds Son, förbarma dig över mig som befinner sig i bitterhetens galla och är omsluten av dödens eviga kedjor.”

Och se, när jag tänkte detta kunde jag inte längre komma ihåg mina kval, ja, jag sönderslets inte längre av minnet av mina synder. O vilken glädje, och vilket förunderligt ljus jag såg! Ja, min själ fylldes av glädje, lika stor som min smärta hade varit!

Ja, jag säger dig, min son, att det inte kunde finnas något så intensivt och så bittert som mina kval var. Ja, och vidare säger jag dig min son, att det å andra sidan inte kan finnas något så intensivt och ljuvligt som min glädje var. Ja, jag tyckte mig se, liksom vår fader Lehi såg, Gud sitta på sin tron, omgiven av otaliga skaror av änglar som föreföll sjunga och prisa sin Gud. Ja, och min själ längtade efter att vara där.

...och inte förrän jag ropade till Herren Jesus Kristus om barmhärtighet fick jag förlåtelse för mina synder. Men se, jag ropade till honom, och jag fick frid i min själ.

Och det hände sig att sedan de fastat och bett under en tid av två dagar och två nätter återfick Almas lemmar sin styrka, och han stod upp och började tala till dem och manade dem att vara vid gott mod. ”Ty”, sa han, ”jag har omvänt mig från mina synder och har återlösts av Herren. Se, jag är född av Anden. Och Herren sa till mig:

’Förundras inte över att hela människosläktet, ja, män och kvinnor, alla nationer, släkter, tungomål och folk, måste födas på nytt. Ja, födas av Gud, förändras från sitt köttsliga och fallna tillstånd till ett tillstånd av rättfärdighet, genom att de återlöses av Gud och blir hans söner och döttrar. Och på så sätt blir de nya skapelser, och om de inte gör det, kan de på intet sätt ärva Guds rike. Jag säger er att om detta inte sker måste de bli förskjutna’,

och detta vet jag eftersom jag var nära att bli förskjuten. Dock har Herren, sedan jag kämpat mig igenom många prövningar och omvänt mig nästan till döds, i sin barmhärtighet funnit för gott att rycka mig ut ur en evig eld, och jag är född av Gud.

Min själ har återlösts från bitterhetens galla
och ondskans bojor.

Jag var i den mörkaste avgrund,
men nu ser jag Guds förunderliga ljus.

Min själ plågades av evig pina,
men jag har ryckts undan,
och min själ lider inte mer.

Jag förkastade min Återlösare och förnekade det som hade talats av våra fäder. Men nu när de kan förutse att han ska komma, och att han kommer ihåg varje levande varelse som han har skapat, ska han uppenbara sig för alla. Ja, varje knä ska böjas och varje tunga bekänna inför honom.

Ja, på den yttersta dagen, då alla människor ska stå för att dömas av honom, ska de bekänna att han är Gud. Då ska de som lever utan Gud i världen bekänna att det eviga straffet är en rättvis dom över dem, och de ska bäva och darra och rygga under hans allt utforskande ögas blick.”

Men se, mina lemmar återfick sin styrka, och jag stod på mina fötter och tillkännagav för folket att jag hade blivit född av Gud.