Och det hände sig att medan jag sålunda plågades svårt, medan jag sönderslets av minnet av mina många synder, kom jag även ihåg att jag hade hört min far profetera för folket angående en viss Jesus Kristus, en Guds Son, som skulle komma för att sona världens synder. När nu mitt sinne grep tag i denna tanke ropade jag i mitt hjärta:
”O Jesus, du Guds Son, förbarma dig över mig som befinner sig i bitterhetens galla och är omsluten av dödens eviga kedjor.”
Och se, när jag tänkte detta kunde jag inte längre komma ihåg mina kval, ja, jag sönderslets inte längre av minnet av mina synder. O vilken glädje, och vilket förunderligt ljus jag såg! Ja, min själ fylldes av glädje, lika stor som min smärta hade varit!
Ja, jag säger dig, min son, att det inte kunde finnas något så intensivt och så bittert som mina kval var. Ja, och vidare säger jag dig min son, att det å andra sidan inte kan finnas något så intensivt och ljuvligt som min glädje var. Ja, jag tyckte mig se, liksom vår fader Lehi såg, Gud sitta på sin tron, omgiven av otaliga skaror av änglar som föreföll sjunga och prisa sin Gud. Ja, och min själ längtade efter att vara där.
...och inte förrän jag ropade till Herren Jesus Kristus om barmhärtighet fick jag förlåtelse för mina synder. Men se, jag ropade till honom, och jag fick frid i min själ.