Och det hände sig att Jareds bror... gick bort till berget, som de kallade Shelem på grund av dess stora höjd, och smälte ut ur en klippa sexton små stenar. [i]2602[/i] [i]3481[/i] Och de var vita och klara alldeles som genomskinligt glas. Och han bar dem i händerna upp på bergets topp och ropade återigen till Herren och sa:
”O Herre, du har sagt att vi måste omges av vattenflödena. Och se, o Herre, och vredgas inte på din tjänare på grund av hans svaghet inför dig. För vi vet att du är helig och bor i himlarna och att vi är ovärdiga inför dig. På grund av fallet har vi till vår natur blivit ständigt onda. Men du, o Herre, har gett oss en befallning att vi måste åkalla dig för att av dig kunna få enligt våra önskningar. Se, o Herre, du har slagit oss för vår ondskas skull och har drivit oss framåt, och under många år har vi varit i vildmarken. Men du har varit barmhärtig emot oss.”
”O Herre, se till mig i medlidande och vänd bort din vrede från detta ditt folk och låt dem inte bege sig över detta rasande djup i mörker, utan se dessa stenar som jag har smält ut ur klippan. Och jag vet, o Herre, att du har all makt och kan göra vadhelst du vill till människans gagn. Vidrör därför dessa stenar, o Herre, med ditt finger och bered dem så att de kan lysa i mörkret. Och de ska lysa åt oss i de farkoster som vi har färdigställt så att vi kan ha ljus medan vi far över havet. Se, o Herre, du kan göra detta. Vi vet att du kan utöva stor makt som för människors förstånd kan tyckas ringa.”