Och det hände sig att Jareds bror... gick bort till berget, som de kallade Shelem på grund av dess stora höjd, och smälte ut ur en klippa sexton små stenar. Och de var vita och klara alldeles som genomskinligt glas. Och han bar dem i händerna upp på bergets topp och ropade återigen till Herren och sa:
”O Herre, du har sagt att vi måste omges av vattenflödena. Och se, o Herre, och vredgas inte på din tjänare på grund av hans svaghet inför dig. För vi vet att du är helig och bor i himlarna och att vi är ovärdiga inför dig. På grund av fallet har vi till vår natur blivit ständigt onda. Men du, o Herre, har gett oss en befallning att vi måste åkalla dig för att av dig kunna få enligt våra önskningar. Se, o Herre, du har slagit oss för vår ondskas skull och har drivit oss framåt, och under många år har vi varit i vildmarken. Men du har varit barmhärtig emot oss.”
”O Herre, se till mig i medlidande och vänd bort din vrede från detta ditt folk och låt dem inte bege sig över detta rasande djup i mörker, utan se dessa stenar som jag har smält ut ur klippan. Och jag vet, o Herre, att du har all makt och kan göra vadhelst du vill till människans gagn. Vidrör därför dessa stenar, o Herre, med ditt finger och bered dem så att de kan lysa i mörkret. Och de ska lysa åt oss i de farkoster som vi har färdigställt så att vi kan ha ljus medan vi far över havet. Se, o Herre, du kan göra detta. Vi vet att du kan utöva stor makt som för människors förstånd kan tyckas ringa.”