Ändå,
_trots Herrens stora godhet
_i det att han visat mig sina stora och förunderliga gärningar, [i]2276[/i]
_utropar mitt hjärta:
”O, jag arma människa!”
Ja, mitt hjärta sörjer för mitt kötts skull.
_Min själ bedrövas för min ondskas skull.
Jag är omringad av de frestelser
_och de synder
_som så lätt ansätter mig.
Och när jag vill glädjas
_suckar mitt hjärta för mina synders skull.
Dock vet jag vem jag har anförtrott mig åt.