”Jag är han. Ja, jag är den som tröstar er.
Se, vem är du,
_att du skulle frukta för människor som ska dö
_och för en människoson som ska bli som gräs,
och glömmer Herren din skapare
_som har spänt ut himlarna
_och lagt jordens grund,
_och ständigt, varje dag, har fruktat förtryckarens raseri
_som om han stod redo att fördärva?
Och var är förtryckarens raseri?
Den i fjärran land fångne hastar
_för att han ska kunna släppas fri
_och för att han inte ska dö i fängelsehålan,
_och för att han inte ska lida brist på bröd.
Men jag är Herren din Gud, vars vågor dånade.
_Härskarornas Herre är mitt namn.
Och jag har lagt mina ord i din mun
_och har skyddat dig i min hands skugga
_så att jag kan plantera himlarna
_och lägga grunden till jorden
_och säga till Sion: ’Se, du är mitt folk.’”