Hopp för Sion

"Hörsamma mig, ni som far efter rättfärdighet.
Se på klippan ur vilken ni är uthuggna,
och på gropen i stenbrottet ur vilken ni har grävts fram.

Se på Abraham, er fader,
och på Sara, hon som födde er.
För jag kallade endast honom och välsignade honom."

För Herren ska trösta Sion,
och han ska trösta alla hennes öde platser.
Och han ska göra hennes vildmark lik Eden
och hennes öken lik Herrens lustgård.

Glädje och fröjd ska finnas därinne,
tacksägelse och lovsångs ljud.

Lyssna till mig, mitt folk,
och låna mig ditt öra, o min nation.
För en lag ska utgå från mig,
och jag ska sätta min rätt till ett ljus för folket.

Min rättfärdighet är nära,
min frälsning har gått fram
och min arm ska döma folket.
Öarna ska vänta på mig,
och på min arm ska de förtrösta.

Upplyft era ögon till himlarna
och skåda på jorden där under.
För himlarna ska försvinna som rök
och jorden åldras som en klädnad,
och de som bor därpå ska dö på samma sätt.

Men min frälsning förblir för evigt,
och min rättfärdighet ska inte upphävas.

Lyssna till mig, ni som känner rättfärdigheten,
du folk i vars hjärta jag har skrivit min lag:
Frukta inte för människors klander,
var inte heller rädda för deras smädelser.

För mal ska förtära dem som en klädnad,
och mask ska förtära dem som ull.

Men min rättfärdighet ska bestå för evigt,
och min frälsning från släktled till släktled.

Vakna upp, vakna upp! Kläd dig i styrka,
du Herrens arm.
Vakna upp som i forna dagar.

Är inte du den som högg Rahab i bitar
och sårade draken?

Är inte du den som uttorkade havet,
det stora djupets vatten,
och som gjorde havsdjupen till en väg
där de friköpta kunde gå över?

Därför ska Herrens återlösta vända tillbaka
och komma till Sion med sång.
Och evig glädje och helighet
ska kröna deras huvuden,
och de ska få fröjd och glädje.
Sorg och klagan ska fly bort.

”Jag är han. Ja, jag är den som tröstar er.

Se, vem är du,
att du skulle frukta för människor som ska dö
och för en människoson som ska bli som gräs,

och glömmer Herren din skapare
som har spänt ut himlarna
och lagt jordens grund,
och ständigt, varje dag, har fruktat förtryckarens raseri
som om han stod redo att fördärva?

Och var är förtryckarens raseri?

Den i fjärran land fångne hastar
för att han ska kunna släppas fri
och för att han inte ska dö i fängelsehålan,
och för att han inte ska lida brist på bröd.

Men jag är Herren din Gud, vars vågor dånade.
Härskarornas Herre är mitt namn.

Och jag har lagt mina ord i din mun
och har skyddat dig i min hands skugga
så att jag kan plantera himlarna
och lägga grunden till jorden
och säga till Sion: ’Se, du är mitt folk.’”