Vakna upp, vakna upp, stå upp, [i]2288[/i] o Jerusalem,
_du som av Herrens hand har fått att dricka hans vredes bägare—
_du har druckit bottensatsen ur fruktans bägare till sista droppen—
och ingen fanns att leda henne bland alla de söner som hon har fött,
_och ingen att fatta henne vid handen bland alla de söner som hon har fostrat.
Dessa två söner har kommit till dig,
_och vem ska sörja över dig—
_din förödelse och förstöring och hungersnöden och svärdet—
_och genom vem ska jag trösta dig?
Dina söner har svimmat, utom dessa två.
_De ligger vid alla gathörn som en vild tjur i ett nät,
_de är fulla av Herrens vrede,
_av din Guds tillrättavisning.