Och min själ sönderslets av ångest över de dräpta av mitt folk, [i]3573[/i] [i]1231[/i] och jag ropade:
”O, ni fagra,
_hur kunde ni avvika från Herrens vägar!O, ni fagra,
_hur kunde ni förkasta denne Jesus
_som stod med öppna armar för att ta emot er!Se, om ni inte hade gjort detta,
_skulle ni inte ha fallit.Men se, ni har fallit
_och jag sörjer förlusten av er. [i]1972[/i]O, ni fagra söner och döttrar,
_ni fäder och mödrar,
_ni män och hustrur,
_ni fagra,
_hur kunde ni falla!Men se, ni är borta
_och mina sorger kan inte föra er tillbaka.Och dagen kommer snart då ert dödliga
_måste iklä sig odödlighet,_och dessa kroppar som nu multnar i förgängelse
_måste snart bli oförgängliga kroppar.Och då måste ni stå inför Kristi domarsäte
_för att dömas efter era gärningar.Och om så är att ni är rättfärdiga,
_då är ni välsignade med era fäder
_som har gått före er.O, att ni hade omvänt er
_innan denna stora förödelse drabbade er.Men se, ni är borta
_och Fadern, ja, himlens evige Fader,
_vet ert tillstånd.Och han ska behandla er enligt sin rättvisa och barmhärtighet.”