Och när nu Mosiah slutat läsa uppteckningarna var hans folk som stannat kvar i landet slagna med förundran och häpnad. För de visste inte vad de skulle tro, för när de såg dem som hade befriats ur träldomen fylldes de med mycket stor glädje.
Och vidare: När de tänkte på sina bröder som hade dräpts av lamaniterna fylldes de med sorg och fällde även många tårar av sorg.
Och vidare: När de tänkte på Guds omedelbara godhet och hans makt att befria Alma och hans bröder ur lamaniternas händer och ur träldomen, höjde de sina röster och gav tack till Gud.
Och vidare: När de tänkte på lamaniterna, som var deras bröder, på deras syndiga och vanhelgade tillstånd, fylldes de med smärta och ångest för deras själars välfärd.