Och det hände sig att de så småningom började få framgång i landet, [i]2479[/i] och de började få allt rikligare skördar av säd och av flockar och hjordar så att de inte led av hunger.
Nu fanns det ett stort antal kvinnor, flera än det fanns män. Därför befallde kung Limhi att varje man skulle bidra till änkornas och deras barns försörjning så att de inte skulle förgås av svält, och detta gjorde de på grund av det stora antal som hade dräpts.
Och Limhis folk höll samman som en grupp så mycket som det var möjligt och skyddade sin gröda och sina hjordar. Och kungen själv vågade sig inte utanför stadsmurarna utan att ha med sig vakter av fruktan för att han på ett eller annat sätt kunde falla i lamaniternas händer.
Och det hände sig att inga fler oroligheter mellan lamaniterna och Limhis folk förekom ända till den tid då Ammon och hans bröder kom in i landet.