O, om jag nu har sett så stora ting,
_och om Herren i sin välvilja om människobarnen
_har besökt människorna i så stor barmhärtighet,
_varför skulle då mitt hjärta gråta
_och min själ försmäkta i sorgens dal
_och mitt kött tyna bort
_och min styrka avta för mina lidandens skull?
Och varför skulle jag ge efter för synden
_för mitt kötts skull?
Ja, varför skulle jag utsätta mig för frestelser
_så att den onde får rum i mitt hjärta
_för att förgöra min frid
_och plåga min själ?
Varför vredgas jag för min fiendes skull?