Och det hände sig att när de hörde denna röst märkte de att det inte var en åskans röst och inte heller var det rösten av ett våldsamt dån, men se, det var en stilla röst med fullkomlig mildhet, [i]1758[/i] liksom en viskning, och den trängde ända in i själens innersta. Och trots mildheten i rösten skakade marken våldsamt och fängelsets murar skälvde återigen som om de skulle falla till marken. Och se, det moln av mörker som hade överskuggat dem upplöstes inte.