Lamaniternas ockupation och Nephiternas förberedelser

Och nu hände det sig att under Moronis frånvaro hade lamaniternas härar söderut, vid det västra havet, vunnit mark från nephiterna på grund av en del intriger bland nephiterna som orsakade meningsskiljaktigheter bland dem, ja, till den grad att de hade kommit i besittning av ett antal av deras städer i den delen av landet. Och sålunda befann de sig, på grund av ondskan bland sina egna, ja, på grund av inbördes meningsskiljaktigheter och intriger, i ytterst riskfyllda omständigheter.

Och detta är nu de städer som lamaniterna har kommit i besittning av genom att utgjuta så många av våra tappra mäns blod: Mantis land eller staden Manti och staden Zeezrom och staden Cumeni och staden Antiparah.

Och lamaniterna hade även tagit många fångar, vilka alla var huvudbefälhavare, för inga andras liv har de skonat. Och vi antar att de just nu är i Nephis land, om det inte är så att de redan har blivit dräpta.

Men se, här är något som vi verkligen kan glädja oss över. För se, i det tjugo och sjätte året tågade jag, Helaman, i spetsen för dessa två tusen unga män till staden Judea för att bistå Antipus, som du hade utsett till ledare för folket i den delen av landet.

Och jag lät mina två tusen söner (för de är värdiga att kallas söner) ansluta sig till Antipus här, en förstärkning som gladde Antipus mycket, för se, hans här hade blivit försvagad av lamaniterna eftersom deras styrkor hade dräpt ett mycket stort antal av våra män, något som vi har anledning att sörja över. Ändå kan vi trösta oss med att de dog för sitt lands och sin Guds sak, ja, och de är lyckliga.

Och nu hände det sig att Helaman tågade i spetsen för sina två tusen unga krigare för att bistå folket vid landets gränser åt söder vid det västra havet. Och så slutade det tjugo och åttonde året av domarnas regering över Nephis folk.

Och detta är de städer som de innehade när jag kom till staden Judea, och jag fann att Antipus och hans män arbetade av alla krafter för att befästa staden. Ja, och de var utmattade både kroppsligen och andligen, för de hade kämpat tappert om dagen och arbetat hårt om natten för att behålla sina städer, och sålunda hade de utstått stora svårigheter av alla slag.

Och nu var de fast beslutna att antingen segra på denna plats eller dö. Därför kan du lätt föreställa dig att den lilla styrka som jag tog med mig hit, ja, dessa mina söner, ingav dem stora förhoppningar och mycket glädje.

Och nu hände det sig att när lamaniterna såg att Antipus hade fått en ansenlig förstärkning till sin här tvingades de enligt Ammorons order att inte komma ut mot staden Judea eller mot oss i strid. Och på så sätt blev vi gynnade av Herren, för om de hade angripit oss i denna vår svaghet skulle de kanske ha förintat vår lilla här. Men på så sätt blev vi bevarade.

De befalldes av Ammoron att försvara de städer som de hade intagit. Och så slutade det tjugo och sjätte året. Och i början av det tjugo och sjunde året hade vi berett vår stad och oss själva till försvar. Nu ville vi att lamaniterna skulle anfalla oss eftersom vi inte ville angripa dem i deras fästen.

Och det hände sig att vi hade spejare runt omkring för att bevaka lamaniternas rörelser så att de inte skulle kunna gå förbi oss om natten, och inte heller om dagen, för att anfalla våra andra städer som låg norrut. För vi visste att de som var i dessa städer inte var tillräckligt starka för att möta dem. Därför önskade vi anfalla dem i ryggen, om de gick förbi oss, och på så sätt ta upp kampen med deras eftertrupp på samma gång som de utsattes för anfall framifrån. Vi tänkte att vi skulle kunna övervinna dem, men se, denna vår förhoppning grusades.

...men se, denna vår förhoppning grusades. De vågade inte ta sig förbi oss med hela sin här, och inte heller vågade de det med en del av den, av fruktan för att de inte skulle vara tillräckligt starka och bli slagna. Inte heller vågade de tåga ner mot staden Zarahemla, och inte heller vågade de gå över Sidons källa för att komma över till staden Nephihah. Och därför beslöt de sig för att med sina styrkor endast behålla de städer som de hade intagit.

Och nu hände det sig i andra månaden av detta år att vi fick många förnödenheter från fäderna till dessa mina två tusen söner. Och likaså sändes två tusen man till oss från Zarahemlas land. Och på så sätt var vi redo med tio tusen man och med förnödenheter för dem och likaså för deras hustrur och deras barn.

Och när lamaniterna såg att våra styrkor dagligen tilltog, och att förnödenheter anlände till vårt underhåll, började de frukta och började göra utfall för att om möjligt göra slut på vår tillgång på förnödenheter och förstärkningar.