Men se, här är något som vi verkligen kan glädja oss över. För se, i det tjugo och sjätte året tågade jag, Helaman, i spetsen för dessa två tusen unga män till staden Judea för att bistå Antipus, som du hade utsett till ledare för folket i den delen av landet.
Och jag lät mina två tusen söner (för de är värdiga att kallas söner) ansluta sig till Antipus här, en förstärkning som gladde Antipus mycket, för se, hans här hade blivit försvagad av lamaniterna eftersom deras styrkor hade dräpt ett mycket stort antal av våra män, något som vi har anledning att sörja över. Ändå kan vi trösta oss med att de dog för sitt lands och sin Guds sak, ja, och de är lyckliga.
Och nu hände det sig att Helaman tågade i spetsen för sina två tusen unga krigare för att bistå folket vid landets gränser åt söder vid det västra havet. Och så slutade det tjugo och åttonde året av domarnas regering över Nephis folk.