Predikan, Avvisande och Krig i Ammonihah

Och det hände sig i det elfte året av domarnas regering över Nephis folk, på femte dagen i andra månaden, efter att det hade rått omfattande fred i Zarahemlas land och efter att det inte hade funnits några krig eller tvister under ett antal år, ja, ända till den femte dagen i andra månaden av det elfte året, att rykten om krig hördes över hela landet. För se, lamaniternas härar hade kommit in vid den sida som gränsade till vildmarken, in i landets gränstrakter, ända in i staden Ammonihah, och de började dräpa folket och ödelägga staden.

Och se, nu hände det sig att dessa lamaniter vredgades ännu mer eftersom de hade dräpt sina bröder. Därför svor de hämnd mot nephiterna och de gjorde inga fler försök att dräpa Anti-Nephi-Lehis folk just då. Men de tog sina härar och gick över till Zarahemlas lands gränstrakter och anföll det folk som bodde i Ammonihahs land och förgjorde dem. Och därefter utkämpade de många strider med nephiterna i vilka de drevs tillbaka och dräptes.

Och nu hände det sig att innan nephiterna hann uppbåda en tillräcklig här för att driva ut dem ur landet hade de nedgjort befolkningen i staden Ammonihah, och även en del i gränstrakterna omkring Noa, och hade fört andra som fångar ut i vildmarken.

Och Ammonihahs befolkning hade förgjorts, ja, varje levande själ av ammonihahiterna hade förgjorts, och även deras stora stad, den som de sa var så stor att Gud inte kunde förgöra den. Men se, på en enda dag lades den öde, och liken sönderslets av hundar och vildmarkens vilda djur. Men efter många dagar lades deras kroppar i högar på marken, och de övertäcktes med ett tunt jordlager. Och så hemsk var nu stanken att människor inte på många år gick in i Ammonihahs land för att ta det i besittning. Och det kallades nehoriternas ödeläggelse, för de som dräptes tillhörde Nehors tro, och deras landområden förblev öde.

Och bland de lamaniter som blev dräpta var nästan alla ättlingar till Amulon och hans bröder, vilka var Noas präster, och de blev dräpta av nephiternas händer.

Och sedan återstoden hade flytt ut i den östra vildmarken, och sedan de hade skaffat sig makt och myndighet över lamaniterna lät de många av lamaniterna omkomma i eld för sin tros skull.

För sedan många av dem hade lidit stora förluster och så många hemsökelser började de väckas till hågkomst om de ord som Aron och hans bröder hade predikat för dem i deras land. Därför började de tvivla på sina fäders traditioner och tro på Herren och på att han gav stor makt åt nephiterna. Och på så sätt omvändes många av dem i vildmarken.

Och det hände sig att de styresmän som utgjorde återstoden av Amulons barn befallde att de skulle avrättas, ja, alla som trodde på detta. Nu fick detta martyrskap många av deras bröder att hetsas till vrede, och det började uppstå strider i vildmarken, och lamaniterna började jaga Amulons och hans bröders ättlingar och började dräpa dem, och de flydde ut i den östra vildmarken. Och se, de jagas än i dag av lamaniterna.

På så sätt uppfylldes Abinadis ord som han sa om ättlingarna till de präster som lät honom lida döden genom eld. För han sa till dem:

”Det som ni ska göra mot mig
ska vara en förebild till det som ska komma.”

Och Abinadi var den förste som led döden genom eld på grund av sin tro på Gud, och detta är vad han menade: Många skulle lida döden genom eld på samma sätt som han hade lidit.

Och han sa till Noas präster att deras avkomlingar skulle låta många avrättas på samma sätt som han blev, och att de skulle bli skingrade och dräpta alldeles som ett får utan herde jagas och dräps av vilda djur. Och se, nu besannades dessa ord, för de blev jagade av lamaniterna, och de blev förföljda och de blev slagna.