Nu hände det sig i det sjätte året av domarnas regering över Nephis folk att det inte förekom några stridigheter eller krig i Zarahemlas land. Men folket led, ja, de led svårt av förlusten av sina bröder och även av förlusten av sina flockar och hjordar och även av förlusten av sina sädesfält som hade trampats ner och förstörts av lamaniterna.
Och så stort var deras lidande att varje själ hade orsak att sörja. Och de trodde att det var Guds straffdomar som hade drabbat dem för deras ogudaktighets och deras avskyvärdheters skull. Därför väcktes de till hågkomst om sin plikt.