Och vi började bygga byggnader och reparera stadsmurarna, ja, det vill säga staden Lehi-Nephis och staden Shiloms murar. Och vi började bruka jorden, ja, med alla slags fröer: med frön från majs och från vete och från korn och med neas och med sheum och med fröer från alla slags frukter. Och vi började föröka oss och få framgång i landet.
Och det hände sig därför att sedan vi vistats i landet i tolv års tid, började kung Laman bli orolig för att mitt folk på något sätt skulle bli så starkt i landet att de inte skulle kunna övervinna dem och bringa dem i träldom. Och de var ett lättjefullt och avgudadyrkande folk, och därför ville de bringa oss i träldom så att de kunde frossa på våra händers arbete, ja, så att de kunde mätta sig med våra betesmarkers hjordar. Därför hände det sig att kung Laman började hetsa sitt folk till att strida mot mitt folk. Därför började det bli krig och stridigheter i landet.
För i det trettonde året av min regering i Nephis land, när mitt folk vattnade och utfodrade sina hjordar och plöjde sina åkrar långt söderut i Shiloms land, anfölls de av en talrik hop lamaniter som började dräpa dem och stjäla deras hjordar och majsen på deras åkrar. Ja, och det hände sig att alla som inte blev upphunna flydde ända in i staden Nephi, och bad mig om beskydd. Och det hände sig att jag beväpnade dem med bågar och med pilar, med svärd och med kroksablar och med klubbor och med slungor och med alla slags upptänkliga vapen, och jag och mitt folk gick ut till kamp mot lamaniterna.
Ja, i Herrens kraft gick vi ut till kamp mot lamaniterna, för jag och mitt folk ropade mäktigt till Herren och bad att han skulle befria oss ur våra fienders händer, för vi väcktes till hågkomst om våra fäders befrielse. Och Gud hörde våra rop och besvarade våra böner, och vi drog ut i hans kraft. Ja, vi drog ut mot lamaniterna och under en dag och en natt nedgjorde vi tre tusen och fyrtiotre. Vi nedgjorde dem ända till dess vi hade drivit dem ut ur vårt land. Och med mina egna händer hjälpte jag själv till att begrava deras döda. Och se, till vår stora sorg och klagan hade två hundra och sjuttionio av våra bröder blivit dräpta.
Och det hände sig att vi åter började upprätta riket och återigen började besitta landet i fred. Och jag lät tillverka alla slags krigsvapen, så att jag därigenom kunde ha vapen åt mitt folk inför den tid då lamaniterna åter skulle komma för att kriga mot mitt folk. Och jag satte vakter runt om i landet så att lamaniterna inte plötsligt skulle kunna anfalla oss på nytt och förgöra oss. Och på så sätt skyddade jag mitt folk och mina hjordar och hindrade dem från att falla i våra fienders händer.
Och det hände sig att vi innehade våra fäders land i många år, ja, under tjugo och två års tid. Och jag lät männen bruka jorden och odla all slags säd och frukter av alla slag. Och jag lät kvinnorna spinna och arbeta och vara verksamma och tillverka allt slags fint linnetyg, ja, tyg av alla slag så att vi kunde klä vår nakenhet. Och på så sätt hade vi framgång i landet – på så sätt hade vi oavbruten fred i landet under tjugo och två års tid.
Och det hände sig att kung Laman dog och att hans son började regera i hans ställe.
Och denne började uppegga sitt folk till uppror mot mitt folk. Därför började de förbereda sig för krig och på att komma upp för att strida mot mitt folk.
Men jag hade sänt ut spioner runt omkring i Shemlons land för att jag skulle kunna upptäcka deras förberedelser, så att jag kunde skydda mig mot dem och så att de inte skulle kunna anfalla mitt folk och förgöra dem.
Och det hände sig att jag lät mitt folks kvinnor och barn gömma sig i vildmarken. Och jag lät även samla alla mina gamla män som kunde bära vapen, och även alla mina unga män som kunde bära vapen, för att gå ut till kamp mot lamaniterna. Och jag ställde upp dem på led, varje man efter sin ålder.
Och sedan nu jag, Zeniff,…berättat allt detta för mitt folk om lamaniterna:
Och det hände sig att de kom upp till norra delen av Shiloms land med sina talrika skaror: män beväpnade med bågar och med pilar och med svärd och med kroksablar och med stenar och med slungor. Och de hade rakat huvudena så att de var kala, och de hade fäst ett läderbälte om sina höfter.
Och sedan nu jag, Zeniff, berättat allt detta för mitt folk om lamaniterna, eggade jag dem till att kämpa med all sin kraft och att sätta sin lit till Herren. Därför kämpade vi mot dem, ansikte mot ansikte.
Och det hände sig att vi gick upp till kamp mot lamaniterna. Och jag, ja, jag i min ålderdom, gick upp till kamp mot lamaniterna. Och det hände sig att vi gick upp till kamp i Herrens kraft.
Och det hände sig att vi återigen drev dem ut ur vårt land, och vi dräpte dem i ett stort blodbad, ja, så många att vi inte räknade dem. Och det hände sig att vi åter vände tillbaka till vårt eget land, och mitt folk började åter vakta sina hjordar och bruka sin jord.