För i det trettonde året av min regering i Nephis land, när mitt folk vattnade och utfodrade sina hjordar och plöjde sina åkrar långt söderut i Shiloms land, anfölls de av en talrik hop lamaniter som började dräpa dem och stjäla deras hjordar och majsen på deras åkrar. Ja, och det hände sig att alla som inte blev upphunna flydde ända in i staden Nephi, och bad mig om beskydd. Och det hände sig att jag beväpnade dem med bågar och med pilar, med svärd och med kroksablar och med klubbor och med slungor och med alla slags upptänkliga vapen, och jag och mitt folk gick ut till kamp mot lamaniterna.
Ja, i Herrens kraft gick vi ut till kamp mot lamaniterna, för jag och mitt folk ropade mäktigt till Herren och bad att han skulle befria oss ur våra fienders händer, för vi väcktes till hågkomst om våra fäders befrielse. Och Gud hörde våra rop och besvarade våra böner, och vi drog ut i hans kraft. Ja, vi drog ut mot lamaniterna och under en dag och en natt nedgjorde vi tre tusen och fyrtiotre. Vi nedgjorde dem ända till dess vi hade drivit dem ut ur vårt land. Och med mina egna händer hjälpte jag själv till att begrava deras döda. Och se, till vår stora sorg och klagan hade två hundra och sjuttionio av våra bröder blivit dräpta.