Ankomst till landet Ymnighet

Och vi kom till det land som vi kallade Ymnighet på grund av dess myckna frukt och även vildhonung. Och allt detta hade beretts av Herren för att vi inte skulle förgås. Och vi såg havet som vi kallade Irreantum, som i översättning betyder många vatten.

Och det hände sig att vi slog upp våra tält på stranden. Och trots att vi utstått många lidanden och stora svårigheter, ja, så många att vi inte kan skriva om dem alla, var vi mycket glada då vi kom fram till havet. Och vi kallade platsen Ymnighet på grund av dess myckna frukt.

Och det hände sig att sedan jag, Nephi, hade varit i landet Ymnighet under många dagars tid kom Herrens röst till mig och sa:

”Stå upp och bege dig upp på berget.”

Och det hände sig att jag stod upp och gick upp på berget och ropade till Herren.

Och det hände sig att Herren talade till mig och sa:

”Du ska bygga ett fartyg på det sätt som jag ska visa dig så att jag kan föra ditt folk över dessa vatten.”

Och jag sa:

”Herre, vart ska jag gå för att finna malm att smälta så att jag kan göra verktyg till att bygga fartyget på det sätt som du har visat mig?”

Och det hände sig att Herren sa mig vart jag skulle gå för att finna malm så att jag kunde göra verktyg.

Och det hände sig att jag, Nephi, gjorde en bälg av djurhudar att blåsa under elden med. Och sedan jag gjort en bälg så att jag kunde ha något att blåsa under elden med, slog jag två stenar mot varandra för att göra upp eld.

Därför strävade jag, Nephi, att lyda Herrens befallningar, och jag uppmanade mina bröder till trofasthet och flit. Och det hände sig att jag tillverkade verktyg av den malm som jag smälte ut ur klippan.

Och när mina bröder såg att jag stod i begrepp att bygga ett fartyg började de knota över mig och säga:

”Vår bror är en dåre, för han tror att han kan bygga ett fartyg, ja, och han tror också att han kan fara över dessa stora vatten.”

Och på så sätt knotade mina bröder över mig och ville inte arbeta, för de trodde inte att jag kunde bygga ett fartyg. Inte heller ville de tro att jag undervisades av Herren.

Och nu hände det sig att jag, Nephi, var djupt bedrövad på grund av deras hjärtans hårdhet.

Och när de nu såg att jag började bli bedrövad gladdes de så i sina hjärtan att de fröjdade sig över mig och sa:

”Vi visste att du inte kunde bygga ett fartyg, för vi visste att du saknade förmågan. Därför kan du inte utföra ett så stort verk. Och du är som vår far som förleds av sitt hjärtas dåraktiga inbillningar. Ja, han har lett oss ut ur Jerusalems land och vi har vandrat omkring i vildmarken i alla dessa år, och våra kvinnor har slitit hårt fastän de har varit höggravida. Och de har fött barn i vildmarken och utstått allt utom döden, och det skulle ha varit bättre för dem om de hade dött innan de lämnade Jerusalem än att utstå dessa lidanden.

Se, i alla dessa år har vi lidit i vildmarken medan vi kunde ha njutit av våra ägodelar och vårt arveland. Ja, vi kunde ha varit lyckliga. Och vi vet att folket som bodde i Jerusalems land var ett rättfärdigt folk, för de rättade sig efter Herrens stadgar och lagar och alla hans befallningar enligt Moses lag. Därför vet vi att de är ett rättfärdigt folk, och vår far har dömt dem och har lett oss bort eftersom vi hörsammade hans ord, och vår bror är likadan som han.”

Med sådana ord knotade mina bröder över oss och klandrade oss.

Och det hände sig att jag, Nephi, talade till dem och sa:

• Judarna blev befriade från Egypten
• Mose följde Guds instruktioner.
• Herren ledde Moses folk
• Många av judarna var onda.
• Herren är rättfärdig
• Mose stav - titta och leva
• Uppror mot Herrens tjänare
• En hård tillrättavisning

Och nu hände det sig att när jag hade talat dessa ord vredgades de på mig och ville kasta mig i havets djup. Och då de kom fram för att bära hand på mig talade jag till dem och sa: ”I den allsmäktige Gudens namn befaller jag er att inte röra mig, för jag är så fylld av Guds kraft att mitt kött är nära att förtäras. Och den som bär hand på mig ska förtvina som ett torrt strå, och han ska bli till intet inför Guds kraft, för Gud ska slå honom.”

…Och då de kom fram för att bära hand på mig talade jag till dem och sa:

”I den allsmäktige Gudens namn befaller jag er att inte röra mig, för jag är så fylld av Guds kraft att mitt kött är nära att förtäras. Och den som bär hand på mig ska förtvina som ett torrt strå, och han ska bli till intet inför Guds kraft, för Gud ska slå honom.”

…och det hände sig att jag, Nephi, sa till dem att de inte längre skulle knota över sin far. Inte heller skulle de vägra arbeta med mig, för Gud hade befallt mig att bygga ett fartyg.

Och jag sa till dem:

”Om Gud hade befallt mig att göra allt, så skulle jag kunna göra det. Om han skulle befalla mig att säga till detta vatten: ’Bli jord’, så skulle det bli jord. Och om jag sa det skulle det ske. Och om nu Herren har så stor makt och har utfört så många underverk bland människobarnen, varför skulle han då inte kunna undervisa mig så att jag kan bygga ett fartyg?”

Och det hände sig att jag, Nephi, sa mycket till mina bröder så att de tystades och inte kunde tvista med mig. Inte heller vågade de bära hand på mig eller röra mig med fingrarna under många dagars tid. Det vågade de inte av fruktan för att de skulle förtvina inför mig. Så mäktig var Guds Ande, och så hade den påverkat dem.

Och det hände sig att Herren sa till mig:

”Räck åter ut din hand mot dina bröder så ska de inte förtvina inför dig, men jag ska skaka om dem, säger Herren, och detta ska jag göra så att de kan veta att jag är Herren deras Gud.”

Och det hände sig att jag räckte ut handen mot mina bröder och de förtvinade inte inför mig, men Herren skakade om dem, ja, enligt det ord som han hade talat.

Och då sa de:

”Vi vet med säkerhet att Herren är med dig, för vi vet att det är Herrens makt som har skakat oss.”

Och de föll ner inför mig och stod i begrepp att tillbe mig, men det tillät jag dem inte utan sa:

”Jag är er bror, ja, er yngre bror. Tillbe därför Herren er Gud och hedra er far och er mor så att ni må leva länge i det land som Herren er Gud ska ge er.”

Och det hände sig att de tillbad Herren och följde med mig,

...och vi bearbetade virket med utsökt konstfärdighet. Och Herren visade mig tid efter annan på vad sätt jag skulle bearbeta fartygsvirket.

Nu bearbetade inte jag, Nephi, virket på det sätt som lärts av människor, inte heller byggde jag fartyget på människors sätt, utan jag byggde det på det sätt som Herren hade visat mig. Därför var det inte byggt på människors sätt.

Och jag, Nephi, gick ofta upp på berget, och jag bad ofta till Herren, varför Herren visade mig stora ting.

Och det hände sig att sedan jag färdigställt fartyget enligt Herrens ord såg mina bröder att det var gott och att arbetet på det var utomordentligt välgjort. Därför ödmjukade de sig åter inför Herren.

Och det hände sig att Herrens röst kom till min far och sa att vi skulle bryta upp och gå ner i fartyget.

Och det hände sig att nästa dag, sedan vi gjort i ordning allt, mycket frukt och kött från vildmarken och rikligt med honung och förnödenheter enligt det som Herren hade befallt oss, gick vi ner i fartyget med all vår last och vårt utsäde och allt vi hade tagit med oss, var och en efter sin ålder. Således gick vi alla ner i fartyget med våra hustrur och våra barn.