Och när de nu såg att jag började bli bedrövad gladdes de så i sina hjärtan att de fröjdade sig över mig och sa:
”Vi visste att du inte kunde bygga ett fartyg, för vi visste att du saknade förmågan. Därför kan du inte utföra ett så stort verk. Och du är som vår far som förleds av sitt hjärtas dåraktiga inbillningar. Ja, han har lett oss ut ur Jerusalems land och vi har vandrat omkring i vildmarken i alla dessa år, och våra kvinnor har slitit hårt fastän de har varit höggravida. Och de har fött barn i vildmarken och utstått allt utom döden, och det skulle ha varit bättre för dem om de hade dött innan de lämnade Jerusalem än att utstå dessa lidanden.
Se, i alla dessa år har vi lidit i vildmarken medan vi kunde ha njutit av våra ägodelar och vårt arveland. Ja, vi kunde ha varit lyckliga. Och vi vet att folket som bodde i Jerusalems land var ett rättfärdigt folk, för de rättade sig efter Herrens stadgar och lagar och alla hans befallningar enligt Moses lag. Därför vet vi att de är ett rättfärdigt folk, och vår far har dömt dem och har lett oss bort eftersom vi hörsammade hans ord, och vår bror är likadan som han.”
Med sådana ord knotade mina bröder över oss och klandrade oss.