Och då jag, Nephi, sörjde över deras hjärtans hårdhet sa jag till dem, [i]2666[/i] ja, till Laman och till Lemuel:
”Se, ni är mina äldre bröder, [i]1292[/i] och hur kommer det sig då att ni är så hårda i hjärtat och så förblindade till sinnet att jag, er yngre bror, behöver tala till er, ja, och vara ett föredöme för er? Hur kommer det sig att ni inte har hörsammat Herrens ord? Hur kommer det sig att ni har glömt att ni har sett en Herrens ängel? Ja, och hur kommer det sig att ni har glömt vilka stora ting Herren har gjort för oss genom att befria oss ur Labans händer och genom att göra så att vi kunde hämta uppteckningen?
Ja, och hur kommer det sig att ni har glömt att Herren kan göra allt enligt sin vilja för människobarnen om det är så att de utövar tro på honom? Låt oss därför vara trofasta mot honom.
Och om så är att vi är trofasta mot honom ska vi få löftets land, och ni kommer någon gång i framtiden att veta att Herrens ord om Jerusalems förstörelse ska uppfyllas, för allt som Herren har talat om Jerusalems förstörelse måste uppfyllas.
För se, Herrens Ande upphör snart att sträva med dem. För se, de har förkastat profeterna, och Jeremia har de kastat i fängelse. Och de har traktat efter att beröva min far livet, så att de har drivit honom ut ur landet.
Se, nu säger jag till er att om ni återvänder till Jerusalem kommer även ni att förgås med dem. Och om ni nu väljer att göra detta så gå upp till det landet, och kom ihåg de ord jag talar till er att om ni går dit kommer även ni att förgås. För så manar mig Herrens Ande att tala.”