Och det hände sig att när de alla med sina hustrur och sina barn hade samlats till den här som var och en valt – både män, kvinnor och barn var utrustade med krigsvapen och hade sköldar och bröstplåtar och huvudplåtar och var klädda redo till krig – tågade de mot varandra till strid, och de stred hela dagen och segrade inte.
Och det hände sig att när det blev kväll var de trötta och drog sig tillbaka till sina läger. Och sedan de hade dragit sig tillbaka till sina läger började de jämra sig och klaga över förlusten av dem av deras folk som hade dräpts. Och så högt ljöd deras rop, deras jämmer och klagan att de skar genom luften.
Och det hände sig att de nästa dag åter gick till strid, och stor och förfärlig blev den dagen. Dock segrade ingen av dem, och när kvällen kom skar deras rop och deras jämmer och deras sorg åter genom luften över förlusten av dem av deras folk som hade dräpts.
Och det hände sig att Coriantumr åter skrev ett brev till Shiz i vilket han uttryckte sin önskan att denne inte på nytt skulle ta upp striden, utan att han skulle ta emot riket och skona folkets liv. Men se, Herrens Ande hade upphört att sträva med dem, och Satan hade fullständig makt över folkets hjärtan. För de var överlämnade åt sina hjärtans hårdhet och sina sinnens blindhet så att de skulle kunna förgöra varandra, varför de åter gick ut till strid.
Och det hände sig att de stred hela den dagen, och när kvällen kom sov de på sina svärd. Och nästa dag stred de ända till dess kvällen kom.
Och när kvällen kom var de berusade av vrede, alldeles som en människa som är berusad av vin, och de sov åter på sina svärd. Och nästa dag stred de återigen, och när kvällen kom hade alla fallit för svärd utom femtio och två av Coriantumrs folk och sextio och nio av Shiz folk.
Och det hände sig att de sov på sina svärd den natten, och nästa dag stred de åter och kämpade av alla krafter med sina svärd och med sina sköldar hela den dagen. Och när kvällen kom fanns det trettio och två av Shiz folk och tjugo och sju av Coriantumrs folk.
Och det hände sig att de åt och sov och beredde sig att dö nästa dag. Och de var stora och mäktiga män vad mänsklig styrka beträffar.
Och det hände sig att de stred i tre timmars tid, och de svimmade av blodförlust.
Och det hände sig att när Coriantumrs män hade fått krafter nog så att de kunde gå, stod de i begrepp att fly för sina liv. Men se, Shiz stod upp och likaså hans män, och han svor i sin vrede att han skulle dräpa Coriantumr eller också förgås med svärd.
Därför förföljde han dem, och nästa dag hann han upp dem, och de stred åter med svärd. Och det hände sig att när alla hade fallit för svärd, utom Coriantumr och Shiz, se, då hade Shiz svimmat av blodförlusten.
Och det hände sig att när Coriantumr hade lutat sig mot sitt svärd, och vilat sig en stund, högg han huvudet av Shiz.
Och det hände sig att sedan han hade huggit huvudet av Shiz, reste sig Shiz på sina händer och föll. Och sedan han kippat efter andan dog han.
Och det hände sig att Coriantumr föll till marken och blev som livlös.
Och Herren talade till Ether och sa till honom:
”Kom fram!”
Och han kom fram och såg att alla Herrens ord hade uppfyllts. Och han avslutade sin uppteckning (och jag har inte skrivit en hundradel) och han gömde den på ett sådant sätt att Limhis folk hittade den.
Och de sista ord som skrivits av Ether är dessa:
”Vare sig Herren vill att jag ska förvandlas eller att jag ska underkasta mig Herrens vilja i köttet betyder ingenting, om så är att jag blir frälst i Guds rike. Amen.”