Hedningarna och Israels återställelse

Så säger Herren:

I en behaglig tid
har jag hört er,
o havets öar,
och på en frälsningsdag har jag hjälpt er.

Och jag ska bevara er
och ge er min tjänare
till ett förbund för folket
för att upprätta jorden
och låta dem ärva de ödelagda arveländerna
så att ni kan säga till de fångna: ”Dra ut”,
och till dem som sitter i mörkret: ”Visa er.”

De ska finna bete vid vägarna,
och deras betesplatser ska vara på alla höjder.

De ska varken hungra eller törsta,
inte heller ska vare sig hettan eller solen skada dem,
för han som förbarmar sig över dem
ska leda dem,
ja, till vattenkällor ska han föra dem.

Och jag ska göra alla mina berg till en väg,
och mina banade vägar ska bli upphöjda.

Och då, o Israels hus,
ska de komma fjärran ifrån,
och se, några från norr och från väster,
och några från Sinims land.

Sjung, o himlar, och gläds, o jord,
för deras fötter som är i öster ska befästas.

Och brist ut i sång, o berg,
för de ska inte mer bli slagna.

För Herren har tröstat sitt folk
och ska förbarma sig över sina hemsökta.

Men se, Sion har sagt:

”Herren har övergett mig
och min Herre har glömt mig” –
men han ska visa att det har han inte.

För kan en kvinna glömma sitt dibarn
så att hon inte har medlidande
med sitt skötes son?

Ja, de kan glömma,
men jag ska inte glömma dig, o Israels hus.

Se, jag har inristat dig på mina handflator.
Dina murar står alltid inför mina ögon.

Dina barn ska hasta fram mot dina fördärvare,
och de som har lagt dig öde
ska dra bort ifrån dig.

Lyft upp dina ögon och se dig omkring:
Alla dessa ska samlas,
och de ska komma till dig.

Och så sant jag lever, säger Herren:
Du ska förvisso få klä dig med dem alla
som ett smycke och likt en brud binda dem om dig.

Och så sant jag lever, säger Herren:
Du ska förvisso få klä dig med dem alla som ett smycke
och likt en brud binda dem om dig.

För dina öde och dina obebodda platser
och ditt förhärjade land ska nu bli för trånga på grund av invånarna,
och de som uppslukade dig ska vara långt borta.

De barn som du ska få efter att du har förlorat de första
ska åter säga i ditt öra:
”Platsen är mig för trång, ge mig rum så att jag kan bo här.”

Då ska du säga i ditt hjärta:

”Vem har fött mig dessa?
Jag har ju förlorat mina barn och är ofruktsam, en fånge,
och flyttar hit och dit.
Och vem har fostrat dessa?
Se, jag var lämnad ensam kvar –
dessa, var har de varit?”

Så säger Herren Gud:

Se, jag ska lyfta upp min hand till icke-judarna
och resa upp mitt baner för folket.
Och de ska komma med dina söner i sina armar,
och dina döttrar ska bli burna på deras axlar.

Och kungar ska vara dina fosterfäder
och deras drottningar dina fostermödrar.
De ska falla ner inför dig med ansiktet mot jorden
och slicka stoftet av dina fötter.
Och du ska veta att jag är Herren,
för de som väntar på mig ska inte bringas på skam.

För ska bytet tas ifrån den mäktige
eller de rättmätigt fängslade befrias?

Men så säger Herren:

Också den mäktiges fångar ska släppas lösa,
och den fruktansvärdes byte ska befrias,
för jag ska strida mot den som strider mot dig,
och jag ska frälsa dina barn.

Och jag ska mata dem som förtrycker dig
med deras eget kött.
De ska bli druckna av sitt eget blod
som av sött vin,
och allt kött ska veta
att jag, Herren, är din Frälsare och din Återlösare,
Jakobs Mäktige.