Och min själ sönderslets av ångest över de dräpta av mitt folk, och jag ropade:
”O, ni fagra,
hur kunde ni avvika från Herrens vägar!O, ni fagra,
hur kunde ni förkasta denne Jesus
som stod med öppna armar för att ta emot er!Se, om ni inte hade gjort detta,
skulle ni inte ha fallit.Men se, ni har fallit
och jag sörjer förlusten av er.O, ni fagra söner och döttrar,
ni fäder och mödrar,
ni män och hustrur,
ni fagra,
hur kunde ni falla!Men se, ni är borta
och mina sorger kan inte föra er tillbaka.Och dagen kommer snart då ert dödliga
måste iklä sig odödlighet,och dessa kroppar som nu multnar i förgängelse
måste snart bli oförgängliga kroppar.Och då måste ni stå inför Kristi domarsäte
för att dömas efter era gärningar.Och om så är att ni är rättfärdiga,
då är ni välsignade med era fäder
som har gått före er.O, att ni hade omvänt er
innan denna stora förödelse drabbade er.Men se, ni är borta
och Fadern, ja, himlens evige Fader,
vet ert tillstånd.Och han ska behandla er enligt sin rättvisa och barmhärtighet.”