Kyrkans medlemmar förföljs

Nu hände det sig att det fanns många i det uppväxande släktet som inte kunde förstå kung Benjamins ord, eftersom de var små barn vid den tid då han talade till sitt folk. Och de trodde inte på sina fäders tradition. De trodde inte det som hade sagts om de dödas uppståndelse, och inte heller trodde de på Kristi ankomst. Och på grund av sin otro kunde de inte förstå Guds ord, och deras hjärtan blev förhärdade. Och de ville inte bli döpta, inte heller ville de ansluta sig till kyrkan. Och de var ett folk för sig vad gäller deras tro, och de förblev sådana från den tiden, ja, i sitt köttsliga och syndiga tillstånd, för de ville inte åkalla Herren sin Gud.

Och under kung Mosiahs regering var de inte hälften så talrika som Guds folk, men på grund av meningsskiljaktigheterna bland bröderna blev de mer talrika. För det hände sig att de bedrog många som tillhörde kyrkan med sina smickrande ord och fick dem att begå många synder. Därför blev det nödvändigt att de som begick synd och som tillhörde kyrkan skulle tillrättavisas av kyrkan. Och det hände sig att de fördes inför prästerna och överlämnades till prästerna av lärarna. Och prästerna förde dem inför Alma som var högprästen.

Och det hände sig att Alma inte visste något om dem, men det fanns många vittnen mot dem, ja, folket stod fram och gav många vittnesmål om deras ondska.

Nu hade något sådant aldrig förut hänt i kyrkan. Därför kände sig Alma bekymrad i anden, och han lät dem föras fram inför kungen. Och han sa till kungen:

”Se, här är många som vi har fört fram inför dig, vilka anklagas av sina bröder. Ja, och de har gripits i all slags ondska. Och de omvänder sig inte från sin ondska. Därför har vi fört dem inför dig, så att du kan döma dem enligt deras brott.”

Men kung Mosiah sa till Alma:

”Se, jag dömer dem inte. Därför överlämnar jag dem i dina händer för att dömas.”

Och nu blev Alma återigen bekymrad i anden, och han gick och frågade Herren vad han skulle göra rörande denna sak, för han fruktade att han skulle handla fel i Guds ögon. Och det hände sig att sedan han utgjutit hela sin själ inför Gud, …

Herrens röst kom till honom och sa:

• Alma och hans folk är välsignade.
• Syftet och fördelen med kyrkan
• Dom
• Syndare och ånger

Och det hände sig att när Alma hade hört dessa ord skrev han ner dem för att kunna ha dem och för att kunna döma denna kyrkas folk enligt Guds bud.

Och det hände sig att Alma gick och dömde dem som ertappats i sin ondska, enligt Herrens ord. Och var och en som omvände sig från sina synder och bekände dem, dem räknade han bland kyrkans folk.

Och de som inte ville bekänna sina synder och omvända sig från sin ondska, de räknades inte bland kyrkans medlemmar, och deras namn utplånades.

Och det hände sig att Alma ordnade alla kyrkans angelägenheter. Och de började återigen få fred och stor framgång i allt som rörde kyrkan, och de vandrade samvetsgrant inför Gud. De tog emot många och döpte många. Och allt detta gjorde Alma och hans medarbetare som var satta över kyrkan. De vandrade med all iver och undervisade om Guds ord i allt, och de utstod alla slags lidanden, för de förföljdes av alla dem som inte tillhörde Guds kyrka.

Och de tillrättavisade sina bröder, och de blev själva tillrättavisade, var och en genom Guds ord enligt sina synder, eller de synder som han hade begått, och Gud befallde dem att oupphörligen be och att tacka under alla förhållanden.

Och nu hände det sig att de förföljelser som kyrkan utsattes för av de icke troende blev så stora att kyrkan började knota och beklaga sig för sina ledare, och dessa beklagade sig för Alma. Alma framlade frågan för deras kung, Mosiah. Och Mosiah samrådde med sina präster.

Och det hände sig att kung Mosiah sände ut en kungörelse över hela landet runt omkring att ingen icke troende skulle förfölja någon av dem som tillhörde Guds kyrka.

Och till alla församlingar utgick en sträng befallning att inga förföljelser skulle förekomma bland dem och att jämlikhet skulle råda bland alla människor, att de inte skulle låta högmod eller uppblåsthet störa deras frid och att varje människa skulle akta sin nästa som sig själv och arbeta med egna händer för sitt uppehälle. Ja, och alla deras präster och lärare skulle arbeta med sina egna händer för sitt uppehälle under alla förhållanden, utom vid sjukdom eller i stor nöd. Och då de gjorde detta, fick de ett överflöd av Guds nåd.

Och nu började det åter råda stor frid i landet, och folket började bli mycket talrikt och började spridas ut över jordens yta, ja, åt norr och åt söder, åt öster och åt väster, och de byggde stora städer och byar i alla delar av landet. Och Herren besökte dem och gav dem framgång, och de blev ett stort och rikt folk.