Benjamins regering i Zarahemla

...och jag har levt och sett hans död. Och hans son Benjamin regerar i hans ställe.

Och se, i kung Benjamins dagar har jag sett ett svårt krig mellan nephiterna och lamaniterna och mycken blodsutgjutelse. Men se, nephiterna fick överhanden över dem, ja, så att kung Benjamin drev ut dem ur Zarahemlas land.

Och nu beträffande denne kung Benjamin: Han hade en del stridigheter bland sitt eget folk. Och det hände sig även att lamaniternas härar kom ner från Nephis land för att strida mot hans folk.

Men se, kung Benjamin samlade sina härar, och han motstod dem, och han stred med sin egen arms kraft med Labans svärd. Och i Herrens kraft stred de mot sina fiender till dess de hade dräpt många tusen av lamaniterna. Och det hände sig att de stred mot lamaniterna till dess de hade drivit dem ut ur alla sina arveländer.

Och nu fanns det inte längre några stridigheter i hela Zarahemlas land bland hela det folk som tillhörde kung Benjamin, så att kung Benjamin hade oavbruten fred under alla sina återstående dagar.

Och det hände sig att jag började bli gammal. Och då jag inte har några avkomlingar, och då jag vet att kung Benjamin är en rättfärdig man inför Herren, ska jag överlämna dessa plåtar till honom, och uppmanar alla människor att komma till Gud, Israels Helige, och tro på profetior och på uppenbarelser och på änglars betjäning och på gåvan att tala med tungor och på gåvan att uttyda språk och på allt som är gott. För det finns inget som är gott utom det som kommer från Herren, och det som är ont kommer från djävulen.

Och nu, mina älskade bröder, vill jag att ni ska komma till Kristus, som är Israels Helige, och ta del av hans frälsning och hans återlösnings kraft. Ja, kom till honom, och frambär hela er själ som ett offer åt honom, och fortsätt att fasta och be, och håll ut intill änden. Då ska ni, så sant Herren lever, bli frälsta.

Och jag är nu redo att lägga mig ner i min grav, och dessa plåtar är fullskrivna. Och nu slutar jag tala.

Därför hände det sig att sedan Amaleki hade överlämnat dessa plåtar i kung Benjamins händer, tog denne dem och lade dem tillsammans med de andra plåtarna som innehöll uppteckningar som av kungarna hade överlämnats från släktled till släktled fram till kung Benjamins dagar.

Och det hände sig att sedan det kommit falska kristusgestalter, och deras munnar hade tystats och de hade bestraffats för sina brott, och sedan det hade kommit falska profeter och falska predikanter och lärare bland folket, och alla dessa hade bestraffats för sina brott, och sedan det hade förekommit många stridigheter och många hade avfallit till lamaniterna, se, då hände det sig att kung Benjamin, med hjälp av de heliga profeter som fanns bland hans folk—

För se, kung Benjamin var en helig man och han regerade över sitt folk i rättfärdighet. Och det fanns många heliga män i landet, och de talade Guds ord med kraft och med myndighet, och de talade med stor skärpa eftersom folket var så styvnackade—

Varför kung Benjamin, med hjälp av dessa, och genom att arbeta med sin kropps alla krafter och hela sin själs förmåga tillsammans med profeterna, än en gång upprättade fred i landet.

Och det hände sig att han fick tre söner. Och han gav dem namnen Mosiah och Helorum och Helaman. Och han lät undervisa dem i allt som hörde till hans fäders språk så att de därigenom skulle kunna bli män med insikt, och så att de skulle kunna få kunskap om de profetior som hade uttalats genom deras fäders mun och som överlämnats till dem av Herrens hand.

Och han undervisade dem även om de uppteckningar som var inristade på plåtarna av mässing och sa: ”Mina söner, jag vill att ni ska minnas att om det inte hade varit för dessa plåtar, som innehåller dessa uppteckningar och dessa bud, skulle vi ha förblivit i okunnighet än i dag utan att känna Guds hemligheter.

Och kung Benjamin undervisade sina söner om många andra ting som inte är skrivna i denna bok.

Och det hände sig att sedan kung Benjamin slutat undervisa sina söner blev han gammal, och han förstod att han mycket snart måste lämna denna värld. Därför ansåg han det lämpligt att överlåta riket till en av sina söner. Därför lät han föra Mosiah inför sig, och dessa är de ord han talade till honom: ”Min son, jag vill att du utfärdar en kungörelse i hela detta land bland allt detta folk, eller Zarahemlas folk och Mosiahs folk som bor i landet, så att de kan samlas, för i morgon ska jag kungöra för detta mitt folk med min egen mun att du är kung och styresman över detta folk som Herren vår Gud har gett oss."

• Utropa för att samla
• Ett nytt namn
• Falla in i synd
• Hat mot Lamaniterna

Och det hände sig att sedan kung Benjamin slutat detta tal till sin son gav han honom ansvaret för alla rikets angelägenheter.

Och dessutom gav han honom ansvaret för uppteckningarna som var inristade på plåtarna av mässing, och även för Nephis plåtar, och även för Labans svärd och klotet eller vägvisaren, som ledde våra fäder genom vildmarken och som hade beretts av Herrens hand för att de därigenom skulle kunna ledas, var och en enligt den lydnad och flit de ägnade honom.

Och nu hände det sig att Mosiah gick och gjorde såsom hans far hade befallt honom och förkunnade för allt folket som var i Zarahemlas land att de skulle samlas för att gå upp till templet och höra de ord som hans far skulle tala till dem.

Och det hände sig att sedan Mosiah gjort som hans far hade befallt honom och utsänt en kungörelse överallt i landet, samlades folket överallt i landet för att gå upp till templet och höra de ord som kung Benjamin skulle tala till dem. Och det var ett stort antal, ja, så många att man inte räknade dem, för de hade förökat sig storligen och blivit talrika i landet.

Och de tog också av sina hjordars förstfödda för att kunna frambära offer och brännoffer enligt Moses lag, och även för att kunna ge tack till Herren sin Gud, som hade fört dem ut ur Jerusalems land och som hade befriat dem ur deras fienders händer och hade utsett rättfärdiga män att vara deras lärare, och likaså en rättfärdig man att vara deras kung, som hade upprättat fred i Zarahemlas land och som hade lärt dem att hålla Guds bud så att de skulle kunna fröjda sig och uppfyllas av kärlek till Gud och alla människor.

Och det hände sig att när de kom upp till templet slog de upp sina tält runt omkring, varje man efter sin släkt bestående av hans hustru och hans söner och hans döttrar, och deras söner och deras döttrar, från den äldsta till den yngsta, varje släkt för sig.

Och de slog upp sina tält runt omkring templet, varje man med tältets öppning mot templet, så att de därigenom kunde stanna kvar i sina tält och höra de ord som kung Benjamin skulle tala till dem. För mängden var så stor att kung Benjamin inte kunde undervisa dem alla innanför templets murar varför han lät uppföra ett torn, för att hans folk därigenom skulle kunna höra de ord som han skulle tala till dem.

Och det hände sig att han började tala till sitt folk från tornet, och alla kunde inte höra hans ord eftersom mängden var så stor. Därför lät han skriva ner de ord som han talade och sända ut dem till dem som inte var inom hörhåll för hans röst, för att även de skulle kunna få del av hans ord.

Och nu, sedan kung Benjamin slutat tala till folket, ansåg han det lämpligt att uppteckna namnen på alla dem som ingått ett förbund med Gud om att hålla hans bud. Och det hände sig att där inte fanns en enda själ, utom de små barnen, som inte hade ingått förbundet och tagit på sig Kristi namn.