Ammoniternas plan

Och se, nu har jag något att säga om Ammons folk, som ursprungligen var lamaniter men som genom Ammon och hans bröder, eller rättare genom Guds makt och ord, hade omvänts till Herren. Och de hade förts ner till Zarahemlas land och hade allt sedan dess beskyddats av nephiterna.

Och på grund av sin ed hade de hindrats från att gripa till vapen mot sina bröder, för de hade med en ed svurit att de aldrig mer skulle utgjuta blod, och på grund av sin ed skulle de ha omkommit. Ja, de skulle ha låtit sig falla i sina bröders händer, om det inte hade varit för det medlidande och den stora kärlek som Ammon och hans bröder hade hyst till dem. Och av den anledningen fördes de ner till Zarahemlas land, och de hade alltsedan dess blivit beskyddade av nephiterna.

Men det hände sig att när de såg den fara och de många lidanden och prövningar som nephiterna uthärdade för deras skull rördes de av medlidande och önskade gripa till vapen till sitt lands försvar.

Jag behöver nu inte återge för dig något om deras traditioner eller deras otro, eftersom du känner till allt detta.

Men se, då de stod i begrepp att ta fram sina krigsvapen överväldigades de av Helaman och hans bröders övertalningsförmåga, för de stod i begrepp att bryta den ed som de hade svurit. Och Helaman fruktade att de genom att göra det skulle förlora sin själ. Därför var alla de som hade ingått i detta förbund tvungna att se sina bröder kämpa sig igenom sina lidanden under de riskfyllda omständigheter som då rådde.

Och du känner även till det förbund som deras fäder slöt, att de aldrig skulle gripa till vapen mot sina bröder för att utgjuta blod. Men i det tjugo och sjätte året, när de såg våra lidanden och våra prövningar för deras skull, stod de i begrepp att bryta det förbund som de hade slutit och gripa till vapen till vårt försvar. Men jag ville inte tillåta att de bröt detta förbund som de hade slutit, då jag trodde att Gud skulle styrka oss så att vi inte skulle behöva utstå mer för att de höll den ed som de hade svurit.

Men se, det hände sig att de hade många söner som inte hade ingått ett förbund om att de inte skulle ta fram sina krigsvapen för att försvara sig mot sina fiender. Därför samlades nu dessa, alla som kunde gripa till vapen, och de kallade sig nephiter.

Och de ingick ett förbund om att kämpa för nephiternas frihet, ja, om att försvara landet även om de måste lägga ner sina liv. Ja, de slöt även förbund om att de aldrig skulle ge upp sin frihet, utan de skulle under alla omständigheter strida för att skydda nephiterna och sig själva från träldom.

Och se, det fanns två tusen av dessa unga män, som ingick detta förbund och tog sina krigsvapen för att försvara sitt land. Se, två tusen söner till de män som Ammon förde ner ur Nephis land – du vet ju redan att dessa var ättlingar till Laman, som var vår fader Lehis äldste son.

Därför räcker det med att jag säger dig att två tusen av dessa unga män har gripit till vapen och ville att jag skulle vara deras ledare, och vi har dragit ut för att försvara vårt land.

Och se, liksom de aldrig tidigare hade varit till någon olägenhet för nephiterna blev de nu vid denna tid även till stort stöd, för de tog fram sina krigsvapen och de ville att Helaman skulle bli deras ledare.

Och de var alla unga män, och de var mycket tappra och modiga och även fulla av kraft och verksamhetslust. Men se, detta var inte allt—de var män som alltid var trofasta i allt som blev dem anförtrott. Ja, de var sanningsälskande och allvarliga män, för de hade blivit lärda att hålla Guds bud och att vandra rättrådigt inför honom.