Frihetens Titel

Och nu hände det sig att när Moroni, som var högste härförare över nephiternas härar, hörde talas om dessa meningsskiljaktigheter, blev han vred på Amalickiah. Och det hände sig att han rev sönder sin livklädnad. Och han tog ett stycke av den och skrev på det:

”Till minne av vår Gud och vår religion och frihet och vår fred, våra hustrur och våra barn.”

Och han fäste det på änden av en stång.

Och han satte på sig sin huvudplåt och sin bröstplåt och sina sköldar och fäste sin rustning om sina höfter. Och han tog stången på vars ände hans sönderrivna livklädnad var fäst (och han kallade den frihetsbaneret), och han böjde sig till jorden och bad mäktigt till sin Gud att frihetens välsignelser skulle vila över hans bröder så länge en grupp kristna skulle finnas kvar att besitta landet – för så kallades alla de som uppriktigt trodde på Kristus och som tillhörde Guds kyrka av dem som inte tillhörde kyrkan.

Och de som tillhörde kyrkan var trofasta. Ja, alla de som uppriktigt trodde på Kristus tog med glädje på sig Kristi namn eller benämningen kristna, som de fick på grund av sin tro på Kristus som skulle komma.

Och därför bad Moroni vid detta tillfälle att de kristnas sak och landets frihet skulle främjas. Och det hände sig att när han hade utgjutit sin själ för Gud kallade han hela landet som låg söder om landet Ödeläggelse, ja, kort sagt, hela landet både i norr och söder, för ett utvalt land och frihetens land. Och han sa: ”Gud ska förvisso inte tillåta att vi som föraktas för att vi tar på oss Kristi namn blir nedtrampade och förgjorda förrän vi själva drar det på oss genom våra egna överträdelser.”

Och när Moroni hade sagt dessa ord gick han ut bland folket och svängde det från sin klädnad avrivna stycket i luften, så att alla skulle kunna se skriften som han hade skrivit på det avrivna stycket, och han ropade med hög röst och sa:

”Se, alla som vill upprätthålla detta baner i landet må nu träda fram i Herrens kraft och ingå ett förbund om att de ska försvara sina rättigheter och sin religion, så att Herren Gud kan välsigna dem.”

Och det hände sig att när Moroni hade utropat dessa ord, se, då kom folket springande med rustningen fäst om sina höfter. De rev sönder sina kläder till tecken på, eller som ett förbund om, att de inte skulle överge Herren sin Gud, eller med andra ord: Om de skulle överträda Guds bud eller falla i överträdelse och skämmas för att ta på sig Kristi namn, skulle Herren slita sönder dem liksom de hade slitit sönder sina kläder.

Detta var nu det förbund som de slöt, och de kastade sina kläder för Moronis fötter och sa:

”Vi sluter förbund med vår Gud om att vi ska förgås liksom våra bröder i landet norrut om vi faller i överträdelse. Ja, må han kasta oss för våra fienders fötter liksom vi har kastat våra kläder för dina fötter för att bli nedtrampade om vi faller i överträdelse.”

Moroni sa till dem: ”Se, vi är en återstod av Jakobs avkomlingar, ja, vi är en återstod av Josefs avkomlingar, vars livklädnad hans bröder rev i många stycken. Ja, och låt oss nu komma ihåg att hålla Guds bud, annars ska våra kläder rivas sönder av våra bröder, och vi ska kastas i fängelse eller bli sålda eller dräpta. Ja, låt oss bevara vår frihet som en återstod av Josef, ja, låt oss komma ihåg Jakobs ord innan han dog, för se, han såg att en del av återstoden av Josefs livklädnad hade bevarats och inte förstörts. Och han sa: ’Liksom denna återstod av min sons kläder har bevarats ska en återstod av min sons avkomlingar bevaras av Guds hand och tas till honom, medan de övriga av Josefs avkomlingar ska förgås liksom återstoden av hans kläder. Men se, detta orsakar sorg i min själ. Ändå gläds min själ åt min son på grund av den del av hans avkomlingar som Gud ska ta till sig.’ Och se, detta var Jakobs ord. Och vem vet om inte den återstod av Josefs avkomlingar som ska förgås liksom hans kläder, är de som avvikit från oss? Ja, och om det inte är vi själva, om vi inte står fasta i tron på Kristus.”