Politisk övergång och oro

Och det hände sig att samma år som Nephis folk åter fick fred dog Nephihah, den andre överdomaren, sedan han innehaft domarsätet med fullkomlig rättrådighet inför Gud.

Se, det hände sig att Nephihahs son utsågs att inta domarsätet i sin fars ställe, ja, han utsågs till överdomare och regent över folket, med en ed och en helig förordning att döma rättfärdigt och att bevara freden och folkets frihet och att tillförsäkra dem deras heliga förmåner att tillbe Herren, sin Gud, ja, att stödja och vidmakthålla Guds sak i alla sina dagar och att ställa de ogudaktiga till doms för sina brott.

Och se, hans namn var Pahoran. Och Pahoran intog sin fars plats och började vid slutet av det tjugo och fjärde året att regera över Nephis folk.

Och nu hände det sig i början av det tjugo och femte året av domarnas regering över Nephis folk att de hade upprättat fred mellan Lehis folk och Moriantons folk angående deras landområden och hade inlett det tjugo och femte året i fred. Ändå bevarade de inte länge en fullständig fred i landet, för det började uppstå en strid bland folket angående överdomaren Pahoran. För se, det fanns en del bland folket som önskade att vissa punkter i lagen skulle ändras. Men se, Pahoran ville inte förändra eller tillåta någon ändring i lagen. Därför hörsammade han inte dem som insänt sina röster med begäran om ändring i lagen. Därför blev de som önskade att lagen skulle ändras vreda på honom och ville inte längre ha honom som överdomare i landet. Därför uppstod en hetsig ordstrid om den saken, men det kom inte till blodsutgjutelse.

Och det hände sig att de som ville att Pahoran skulle avsättas från domarsätet kallades kungsmän, för de önskade att lagen skulle ändras så att den fria regeringen kunde störtas och en kung insättas över landet.

Och de som önskade behålla Pahoran som överdomare i landet tog sig namnet frimän. Och på så sätt uppstod söndringen bland dem, för frimännen hade svurit, eller slutit förbund om, att behålla sina rättigheter och sin religions förmåner genom en fri regering.

Och det hände sig att denna stridsfråga avgjordes genom folkets röst. Och det hände sig att folkets röst blev till frimännens fördel så att Pahoran behöll domarsätet, vilket orsakade stor glädje bland Pahorans bröder och även bland många av frihetsvännerna, som också tystade kungsmännen så att de inte vågade motsätta sig utan blev tvungna att stödja frihetens sak. Nu var de som ville ha kungar män av förnäm börd, och de eftertraktade att bli kungar, och de understöddes av dem som eftertraktade makt och myndighet över folket.