Moronis militära försvarsförberedelser

Nu hände det sig att medan Amalickiah på detta sätt hade skaffat sig makt genom bedrägeri och svek hade Moroni å andra sidan berett folkets sinnen till att vara trofasta mot Herren sin Gud.

Ja, han hade förstärkt nephiternas härar och uppfört små befästningsverk eller reträttplatser och hade kastat upp jordvallar runt omkring för att inhägna sina härar, och likaså byggt murar av sten runt omkring deras städer och landets gränser för att innesluta dem. Ja, runt hela landet.

Och i de svagaste befästningarna förlade han det större antalet män. Och på så sätt befäste och stärkte han det land som nephiterna innehade. Och på så sätt gjorde han sig beredd att försvara deras frihet, deras landområden, deras hustrur och deras barn och deras fred, så att de skulle kunna leva för Herren sin Gud och så att de skulle kunna upprätthålla det som deras fiender kallade de kristnas sak.

Och Moroni var en stark och mäktig man. Han var en man med fullkomlig insikt, ja, en man som inte gladdes åt blodsutgjutelse, en man vars själ gladdes åt sitt lands frihet och oberoende och åt sina bröders frihet från träldom och slaveri.

Ja, han var en man vars hjärta svällde av tacksamhet mot sin Gud för de många förmåner och välsignelser han skänkte hans folk, en man som arbetade mycket hårt för sitt folks välfärd och trygghet.

Ja, och han var en man som stod fast i tron på Kristus, och han hade med en ed svurit att försvara sitt folk, sina rättigheter och sitt land och sin religion, även om det skulle kräva hans blod.

Nu hade nephiterna blivit lärda att försvara sig mot sina fiender även om det skulle kräva blodsutgjutelse. Ja, de hade också blivit lärda att aldrig förolämpa någon, ja, att aldrig höja svärdet utom mot en fiende och utom för att försvara sina liv.

Och det var deras tro att om de så gjorde skulle Gud ge dem framgång i landet, eller med andra ord: Om de var trofasta i att hålla Guds bud skulle han ge dem framgång i landet. Ja, han skulle mana dem att fly eller bereda sig för krig, beroende på faran.

Och likaså trodde de att Gud skulle låta dem veta vart de skulle gå för att försvara sig mot sina fiender och att Herren skulle rädda dem om de gjorde så. Och detta var Moronis tro, och hans hjärta jublade över detta, inte över blodsutgjutelse utan över att göra gott och bevara sitt folk, ja, över att hålla Guds bud och stå emot ondskan.

Ja, sannerligen, sannerligen säger jag er att om alla människor hade varit, och vore, och alltid skulle vara som Moroni, se, då skulle själva helvetets krafter ha skakats för evigt, ja, djävulen skulle aldrig få makt över människobarnens hjärtan.

Se, han var en sådan man som Ammon, Mosiahs son, ja, och även som Mosiahs andra söner, ja, och även som Alma och hans söner, för de var alla gudsmän.

Se, Helaman och hans bröder tjänade folket lika villigt som Moroni. För de predikade Guds ord och de döpte till omvändelse alla människor som ville lyssna till deras ord.

Och sålunda gick de ut, och folket ödmjukade sig tack vare deras ord så att de blev storligen gynnade av Herren. Och därför var de fria från krig och inbördes stridigheter, ja, under fyra års tid.

Men som jag har sagt, mot slutet av det nittonde året tvingades de, ja, trots sin inbördes fred, att motvilligt strida mot sina bröder lamaniterna. Ja, kort sagt, deras krig mot lamaniterna upphörde inte på många år trots deras stora motvilja.

Se, de var ledsna över att behöva ta till vapen mot lamaniterna eftersom de inte gladdes åt blodsutgjutelse. Ja, och inte bara detta—de var ledsna över att vara medlen till att sända så många av sina bröder ut från denna värld in i en evig värld, oförberedda på att möta sin Gud.

Ändå kunde de inte finna sig i att lägga ner sina liv så att deras hustrur och deras barn massakrerades med barbarisk grymhet av de människor som en gång hade varit deras bröder, ja, och som hade avvikit från deras kyrka och hade gått för att förgöra dem genom att förena sig med lamaniterna.

Ja, de kunde inte uthärda att deras bröder skulle glädja sig över nephiternas blod så länge det fanns några som höll Guds bud, för Herrens löfte var, att om de höll hans bud skulle de få framgång i landet.