Se, det hände sig att medan Moroni sålunda bekämpade krigen och stridigheterna bland sitt eget folk, och tvingade dem att underkasta sig fred och ordning och utfärdade föreskrifter för förberedelser till krig mot lamaniterna, se, då hade lamaniterna kommit in i Moronis land som låg ute vid havet. Och det hände sig att nephiterna inte var tillräckligt starka i staden Moroni, och därför drev Amalickiah ut dem och dräpte många. Och det hände sig att Amalickiah tog staden i besittning, ja, han tog alla deras befästningar i besittning.
Och de som flydde ut ur staden Moroni kom till staden Nephihah. Och även folket i staden Lehi samlades och förberedde sig och var redo att möta lamaniterna i strid. Men det hände sig att Amalickiah inte ville låta lamaniterna gå till strid mot staden Nephihah, utan han höll dem kvar ute vid havet och lämnade män i varje stad för att upprätthålla och försvara den.
Och så fortsatte han och tog många städer i besittning: staden Nephihah och staden Lehi och staden Morianton och staden Omner och staden Gid och staden Mulek, vilka alla gränsade till havet i öst.
Och sålunda hade lamaniterna genom Amalickiahs list och hans otaliga skaror intagit många städer, som alla var starkt befästa på samma sätt som Moronis befästningar och som alla erbjöd starka fästen för lamaniterna.
Och det hände sig att de tågade mot landet Ymnighets gränser och drev nephiterna framför sig och dräpte många. Men det hände sig att de möttes av Teancum, som hade dräpt Morianton och genskjutit hans folk som var på flykt. Och det hände sig att han gensköt även Amalickiah, då denne tågade fram med sin talrika här för att ta landet Ymnighet i besittning, och även landet norrut.
Men se, han blev besviken då han drevs tillbaka av Teancum och dennes män, för de var stora krigare, och var och en av Teancums män överträffade lamaniterna i styrka och i skicklighet i strid så att de fick övertag över lamaniterna.
Och det hände sig att de gick hårt fram mot dem och dräpte många ända till dess det blev mörkt. Och det hände sig att Teancum och hans män slog upp sina tält vid gränsen till landet Ymnighet, och Amalickiah slog upp sina tält på stranden ute vid havet, och på så sätt drevs de bort.
Och det hände sig att när natten hade kommit smög sig Teancum och hans tjänare ut i natten och gick in i Amalickiahs läger. Och se, sömnen hade överväldigat dem på grund av deras stora utmattning som orsakats av dagens mödor och hetta.
Och det hände sig att Teancum i hemlighet smög sig in i kungens tält och stötte ett spjut genom hans hjärta. Och han lät kungen ljuta ögonblicklig död, så att hans tjänare inte vaknade. Och han återvände i hemlighet till sitt eget läger, och se, hans män sov. Och han väckte dem och berättade för dem allt vad han hade gjort.
Och han lät sina härar stå redo ifall lamaniterna skulle vakna och komma mot dem. Och så slutar det tjugo och femte året av domarnas regering över Nephis folk, och så slutar Amalickiahs dagar.