King-Men dispyter på gränsen till krig

Men se, detta var en olämplig tid för sådana stridigheter bland Nephis folk, för se, Amalickiah hade åter hetsat lamaniternas folks hjärtan mot det nephitiska folket, och han höll på att samla krigare från alla delar av sitt land och beväpnade dem och förberedde dem med all iver för strid, för han hade svurit att dricka Moronis blod. Men se, vi ska märka att det var ett förhastat löfte som han gav. Dock gjorde han sig och sina härar redo att dra ut i strid mot nephiterna.

Nu var hans härar inte så stora som de tidigare hade varit eftersom många tusen hade dräpts av nephiternas hand. Men trots deras stora förlust hade Amalickiah samlat en övermåttan stor här så att han inte fruktade att dra ner till Zarahemlas land.

Ja, till och med Amalickiah själv drog ner i spetsen för lamaniterna, och det var i det tjugo och femte året av domarnas regering, och det hände samtidigt som de hade börjat avgöra stridigheterna angående överdomaren Pahoran.

Och det hände sig att när de män som kallades kungsmän fick höra att lamaniterna var på väg ner för att strida mot dem gladdes de i sina hjärtan och de vägrade gripa till vapen, för de var så vreda på överdomaren och på frihetsvännerna att de inte ville gripa till vapen för att försvara sitt land.

Och det hände sig att när Moroni såg detta och dessutom såg att lamaniterna kom in över landets gränser, vredgades han storligen på grund av de människors motsträvighet som han hade arbetat med så stor iver för att beskydda, ja, han vredgades storligen. Hans själ var fylld av vrede mot dem.

Och det hände sig att han sände en anhållan, med folkets röst, till landets regent med begäran om att han skulle läsa den och ge honom (Moroni) befogenhet att tvinga dessa avfällingar att försvara sitt land eller också avrätta dem. För det viktigaste för honom var att göra slut på sådana stridigheter och sådana meningsskiljaktigheter bland folket. För se, detta hade hittills varit orsaken till all deras förödelse. Och det hände sig att denna begäran beviljades enligt folkets röst.

Och det hände sig att Moroni befallde sin här att anfalla dessa kungsmän, att slå ner deras högmod och deras högfärd och jämna dem med marken, om de inte ville gripa till vapen och stödja frihetens sak.

Och det hände sig att fyra tusen av dessa avfällingar höggs ner med svärd, och de ledare som inte dräptes i striden greps och kastades i fängelse, för det fanns ingen tid för rättegångar mot dem vid denna tidpunkt.

Och återstoden av dessa avfällingar underkastade sig frihetsbaneret hellre än att slås till marken med svärd, och de tvingades hissa frihetsbaneret på sina torn och i sina städer och att gripa till vapen för sitt lands försvar.

Och på så sätt gjorde Moroni slut på dessa kungsmän så att det inte fanns några som benämndes kungsmän. Och på så sätt gjorde han slut på de människors motsträvighet och högmod, vilka gjorde anspråk på att vara av ädel börd. Men de tvingades att ödmjuka sig liksom sina bröder och kämpa tappert för sin frihet från träldom.