Och det hände sig, medan Moroni sålunda gjorde förberedelser för att gå ut till strid mot lamaniterna, att folket i Nephihah, som hade samlats in från staden Moroni och staden Lehi och staden Morianton, angreps av lamaniterna. Ja, även de som hade tvingats fly från Mantis land och från landet runt omkring hade kommit över och förenat sig med lamaniterna i denna del av landet.
Och eftersom de var mycket talrika, ja, och fick förstärkning från dag till dag, angrep de under Ammorons ledning Nephihahs folk, och de började dräpa dem i ett fruktansvärt blodbad. Och deras härar var så talrika att återstoden av Nephihahs folk tvingades fly för dem. Och de kom och anslöt sig till Moronis här.
Och eftersom Moroni antagit att det skulle sändas män till staden Nephihah för att hjälpa befolkningen behålla staden, och då han visste att det var lättare att hindra staden från att falla i lamaniternas händer än att återerövra den från dem, antog han att de med lätthet skulle kunna försvara den staden. Därför behöll han hela sin styrka för att försvara de platser som han hade återtagit.
Och när nu Moroni såg att staden Nephihah hade gått förlorad blev han djupt bedrövad och började undra om inte folket på grund av sin ogudaktighet skulle falla i sina bröders händer. Och detsamma var fallet med alla hans huvudbefälhavare.
De tvivlade och förundrade sig över befolkningens ogudaktighet, och detta på grund av lamaniternas framgångar mot dem.