Teancums sista offer

Nu hände det sig att sedan Moroni tagit staden Nephihah i besittning och tagit många fångar, vilket avsevärt minskat lamaniternas härar, och sedan han fått tillbaka många nephiter som tagits som fångar, vilket förstärkte Moronis här avsevärt, begav sig Moroni från Nephihahs land till Lehis land. Och det hände sig att när lamaniterna såg att Moroni kom mot dem blev de åter förskräckta och flydde för Moronis här.

Och det hände sig att Moroni och hans här förföljde dem från stad till stad till dess de möttes av Lehi och Teancum. Och lamaniterna flydde för Lehi och Teancum ända ner till havet, till dess de kom till Moronis land. Och lamaniternas härar var alla samlade så att de utgjorde en enda här i Moronis land. Och nu var även Ammoron, lamaniternas kung, med dem.

Och det hände sig att Moroni och Lehi och Teancum slog läger med sina härar runt omkring gränserna till Moronis land, så att lamaniterna var omringade vid gränserna till vildmarken söderut och vid gränserna till vildmarken österut.

Och sålunda slog de läger för natten. För se, nephiterna och likaså lamaniterna var trötta på grund av den hårda marschen. Därför tog de inga beslut om krigslister på natten, med undantag av Teancum. För han var mycket vred på Ammoron eftersom han ansåg att Ammoron och Amalickiah, dennes bror, hade orsakat detta stora och långvariga krig mellan dem och lamaniterna, vilket hade orsakat så mycket krig och blodsutgjutelse, ja, och så stor hungersnöd.

Och det hände sig att Teancum i sin vrede gick in i lamaniternas läger och firade sig ner från stadsmuren.

Och han gick från plats till plats med ett rep, till dess han fann kungen…

...och han kastade ett spjut mot honom som genomborrade honom nära hjärtat. Men se, kungen väckte sina tjänare innan han dog så att de förföljde Teancum och dräpte honom.

Men se, kungen väckte sina tjänare innan han dog så att de förföljde Teancum och dräpte honom.

Och det hände sig att när Lehi och Moroni fick veta att Teancum var död blev de djupt bedrövade, för se, han var en man som hade kämpat tappert för sitt land, ja, en sann frihetsvän, och han hade utstått många mycket svåra lidanden. Men se, han var död och hade lämnat denna värld.

Nu hände det sig att Moroni nästa dag tågade ut och anföll lamaniterna så att de dräpte dem i ett stort blodbad. Och han drev dem ut ur landet, och de flydde så att de inte kom tillbaka den gången mot nephiterna.

Och sålunda slutade det trettio och första året av domarnas regering över Nephis folk. Och sålunda hade de haft krig och blodsutgjutelse och hungersnöd och lidanden under många års tid. Och det hade förekommit mord och strider och meningsskiljaktigheter och all slags ondska bland Nephis folk. Ändå blev de skonade för de rättfärdigas skull, ja, tack vare de rättfärdigas böner skonades de.

Men se, på grund av det mycket långa kriget mellan nephiterna och lamaniterna hade många blivit förhärdade, och många hade veknat till följd av sina lidanden så att de ödmjukade sig inför Gud, ja, i djupaste ödmjukhet.