Och det hände sig att Moroni blev vred på de styrande på grund av deras likgiltighet för sitt lands frihet. Och det hände sig att han åter skrev till landets regent, som var Pahoran, och dessa är de ord han skrev, nämligen: ”Se, jag riktar mitt brev till Pahoran i staden Zarahemla, han som är överdomare och regent över landet, och likaså till alla dem som av detta folk har valts att regera och handha detta krigs angelägenheter.
Se, nu hände det sig att en kort tid efter det att Moroni hade sänt sitt brev till den högste regenten tog han emot ett brev från Pahoran, den högste regenten. Och dessa är de ord som han tog emot:
Och det hände sig att när Moroni hade fått detta brev fattade hans hjärta mod och fylldes med mycket stor glädje över Pahorans trofasthet, över att inte också han var förrädare mot sitt lands frihet och sak. Men han sörjde också mycket över ondskan hos dem som hade drivit Pahoran från domarsätet, ja, kort sagt över dem som hade gjort uppror mot sitt land och likaså mot sin Gud.
Och det hände sig att Moroni tog ett litet antal män enligt Pahorans önskan, och gav Lehi och Teancum befälet över återstoden av sin här, och tågade mot Gideons land. Och han reste frihetsbaneret på alla de platser han kom till och samlade all den förstärkning han kunde under hela marschen mot Gideons land.
Och det hände sig att tusentals flockades under hans baner och tog upp sina svärd för att försvara sin frihet, så att de inte skulle försättas i träldom. Och när Moroni sålunda hade samlat alla de män han kunde under sin marsch kom han till Gideons land. Och då han förenade sina styrkor med Pahorans blev de mycket starka, ja, starkare än Pachus män, han som var kung över de avfällingar som hade drivit frimännen ut ur Zarahemlas land och tagit landet i besittning.
Och det hände sig att Moroni och Pahoran lämnade ett stort antal män i Zarahemlas land och tågade med ett stort antal män mot Nephihahs land, fast beslutna att störta lamaniterna i den staden. Och det hände sig medan de tågade mot landet att de tog ett stort antal av lamaniternas män tillfånga och dräpte många av dem och tog deras förnödenheter och krigsvapen.
Och det hände sig sedan de tagit dem tillfånga att de fick dem att ingå ett förbund om att de aldrig mer skulle ta till vapen mot nephiterna. Och när de hade ingått detta förbund sände de dem att bo hos Ammons folk, och det var ungefär fyra tusen som inte hade dräpts.