Konflikt i Noas land och stad

Och det hände sig att lamaniternas befälhavare förde sina härar fram till ingången och började strida mot nephiterna för att nå fram till deras tillflyktsorter, men se, de drevs tillbaka tid efter annan på ett sådant sätt att de dräptes i ett enormt blodbad.

När de nu fann att de inte kunde skaffa sig makt över nephiterna genom ingången började de riva ner deras jordvallar för att kunna få en genomgång för sina härar så att de skulle kunna strida på lika villkor. Men se, under dessa försök nedmejades de av stenar och pilar som slungades mot dem, och i stället för att deras löpgravar fylldes med jord från de rivna jordvallarna fylldes de delvis med deras dödas och sårades kroppar.

På så sätt hade nephiterna all makt över sina fiender, och på så sätt försökte lamaniterna förgöra nephiterna till dess alla deras huvudbefälhavare hade stupat. Ja, och över ett tusen lamaniter hade stupat, medan å andra sidan inte en enda själ av nephiterna hade stupat.

Det fanns omkring femtio som var sårade, som hade utsatts för lamaniternas pilar vid ingången, men de skyddades av sina sköldar och sina bröstplåtar och sina huvudplåtar så att deras sår var på benen, många av dem mycket allvarliga.

Och det hände sig att när lamaniterna såg att alla deras huvudbefälhavare hade stupat flydde de ut i vildmarken. Och det hände sig att de återvände till Nephis land för att underrätta sin kung Amalickiah, som var nephit till börden, om sitt stora nederlag.

Och det hände sig att han blev mycket vred på sitt folk eftersom han inte hade fått som han ville med nephiterna, han hade inte underkastat dem träldomens ok.

Ja, han var mycket vred och han förbannade Gud och även Moroni och svor en ed att han skulle dricka hans blod, och detta för att Moroni hade hållit Guds befallningar genom att göra förberedelser för sitt folks säkerhet.

Och det hände sig att Nephis folk å andra sidan tackade Herren sin Gud för hans ojämförliga makt att befria dem ur deras fienders händer. Och så slutade det nittonde året av domarnas regering över Nephis folk.

Ja, och de hade oavbruten fred inbördes och mycket stor framgång i kyrkan tack vare den uppmärksamhet och flit som de ägnade Guds ord, vilka förkunnades för dem av Helaman och Shiblon och Corianton och Ammon och hans bröder, ja, och av alla dem som hade ordinerats enligt Guds heliga orden och som döpts till omvändelse och sänts ut för att predika bland befolkningen.