Inbördeskriget i Zarahemla

Men se, det finns de som gläder sig över dina lidanden, ja, till den grad att de har rest sig i uppror mot mig och likaså mot dem av vårt folk som är frimän. Och de som har rest sig är mycket talrika.

Och det är de som har försökt ta domarsätet ifrån mig som har varit orsaken till denna stora ondska. För de har använt mycket smicker, och de har vilsefört många människors hjärtan, vilket kommer att bli orsak till svår nöd bland oss. De har hållit tillbaka våra förnödenheter och har skrämt våra frimän så att de inte har kommit till dig.

Och se, de har fördrivit mig, och jag har flytt till Gideons land med så många män som jag kunde få med mig.

Och se, jag har sänt ut en kungörelse över hela denna del av landet, och se, de flockas till oss dagligen för att ta till vapen och försvara sitt land och sin frihet och för att hämnas våra oförrätter. Och dessa har kommit till oss så att de som har rest sig i uppror mot oss känner sig hotade, ja, så att de fruktar oss och inte vågar gå till strid mot oss.

De har tagit landet, eller staden, Zarahemla i besittning. De har tillsatt en kung över sig, och han har skrivit ett brev till lamaniternas kung, i vilket han har ingått ett förbund med honom. I detta förbund har han åtagit sig att hålla staden Zarahemla, vilket han tror ska ge lamaniterna möjlighet att erövra återstoden av landet, och han ska sättas som kung över detta folk när de besegras av lamaniterna.

Och nu har du klandrat mig i ditt brev, men det gör ingenting. Jag är inte vred, utan fröjdar mig åt ditt hjärtas stora ädelmod. Jag, Pahoran, traktar inte efter makt utan endast efter att behålla mitt domarsäte så att jag kan bevara mitt folks rättigheter och frihet. Min själ står fast i den frihet, varmed Gud har gjort oss fria.

Och se, vi ska motstå ogudaktighet även om det kräver blodsutgjutelse. Vi skulle inte utgjuta lamaniternas blod om de stannade kvar i sitt eget land. Vi ska inte utgjuta våra bröders blod om de inte gör uppror och griper till svärdet mot oss.

Se, jag har sänt en del förnödenheter till dem, så att de inte omkommer innan du kan komma till mig. Samla ihop den styrka du kan på din väg hit, så ska vi med hast gå mot dessa avfällingar i vår Guds kraft enligt den tro som är i oss.

Vi ska inta staden Zarahemla så att vi kan få fram mer livsmedel att sända till Lehi och Teancum. Ja, vi ska dra fram mot dem i Herrens kraft, och vi ska göra slut på denna stora ondska.

Kom därför med hast till mig med några av dina män och lämna resten kvar under Lehis och Teancums ledning. Ge dem befogenhet att föra kriget i den delen av landet enligt Guds Ande, som även är den frihetens ande som bor i dem.

Och det hände sig att Moroni och Pahoran gick ner i Zarahemlas land med sina härar och drog ut mot staden. Och de mötte Pachus män och kom i strid med dem. Och se, Pachus dräptes och hans män togs tillfånga, och Pahoran återinsattes på sitt domarsäte.

Och Pachus män ställdes inför rätta enligt lagen, och även de kungsmän som hade tagits tillfånga och kastats i fängelse. Och de avrättades enligt lagen. Ja, dessa Pachus män och dessa kungsmän, alla som inte ville gripa till vapen till sitt lands försvar utan ville strida mot det, avrättades.

Och så blev det nödvändigt att strängt tillämpa denna lag för deras lands säkerhets skull. Ja, och alla som befanns förneka sin frihet avrättades med hast enligt lagen.

Och på så sätt slutade det trettionde året av domarnas regering över Nephis folk. Moroni och Pahoran hade återställt freden i Zarahemlas land bland sitt eget folk och hade straffat alla med döden som inte var trofasta mot frihetens sak.

Och det hände sig i början av det trettio och första året av domarnas regering över Nephis folk att Moroni omedelbart lät sända förnödenheter, och likaså en här på sex tusen man till Helaman för att hjälpa honom försvara den delen av landet.

Och han lät även sända en här på sex tusen man med tillräcklig mängd livsmedel till Lehis och Teancums härar. Och det hände sig att detta gjordes för att befästa landet mot lamaniterna.