Zoramiternas tillbedjningsmetod

När de nu hade kommit in i landet, se, då fann de till sin förvåning att zoramiterna hade byggt synagogor och att de samlades en dag i veckan, på den dag som de kallade Herrens dag, och de tillbad Gud på ett sätt som Alma och hans bröder aldrig hade sett.

För mitt i sin synagoga hade de byggt upp en plats att stå på som var högt över deras huvuden, och överst på den fick bara en enda person rum.

Därför måste den som ville tillbe Gud komma fram och ställa sig överst på den och sträcka upp händerna mot himlen och ropa med hög röst och säga:

”Helige, helige Gud!

Vi tror att du är Gud,
och vi tror att du är helig
och att du var en ande
och att du är en ande
och att du för evigt ska förbli en ande.

Helige Gud, vi tror att du har skilt oss från våra bröder,
och vi tror inte på våra bröders tradition
som överlämnades åt dem till följd av deras fäders enfald.

Men vi tror att du har utvalt oss
till att vara dina heliga barn,
och likaså att du har låtit oss veta
att ingen Kristus ska komma.

Men du är densamme i går, i dag och i evighet,
och du har utvalt oss till att bli frälsta,
medan alla runt omkring oss är utvalda
till att genom din vrede kastas ner till helvetet.

För denna helighet, o Gud, tackar vi dig,
och vi tackar dig även för att du har utvalt oss
så att vi inte vilseleds av våra bröders dåraktiga traditioner
som får dem att underkasta sig en tro på Kristus,
vilken får deras hjärtan att förirra sig långt från dig, vår Gud.

Och återigen tackar vi dig, o Gud,
för att vi är ett utvalt och ett heligt folk.
Amen.”

Nu hände det sig att då Alma och hans bröder och hans söner hört dessa böner var de omåttligt förvånade. För se, var och en gick fram och uppsände samma böner. Och platsen kallades av dem Rameumptom, som i översättning betyder den heliga plattformen.

Och från denna plattform uppsände de, var och en, precis samma bön till Gud. De tackade sin Gud för att de utvalts av honom och för att han inte vilseledde dem genom deras bröders tradition, och för att deras hjärtan inte hade förletts till att tro på något kommande som de inte visste något om.

När nu allt folket hade uppsänt tacksägelse på detta sätt återvände de till sina hem och talade aldrig mer om sin Gud förrän de återigen hade samlats vid den heliga plattformen för att på sitt sätt uppsända tacksägelse.