Missionärers undervisning

Och det hände sig att de gick ut och började predika Guds ord för folket. De gick in i deras synagogor och in i deras hem, ja, och de predikade även ordet på deras gator.

Och det hände sig att de efter mycket arbete bland dem började få framgång bland den fattiga delen av folket. För se, dessa var utdrivna ur synagogorna för att deras kläder var så torftiga.

Därför fick de inte komma in i deras synagogor för att tillbe Gud, utan de ansågs som orena. De var fattiga, ja, deras bröder höll dem för intet eftersom de var fattiga på den här världens gods och även var fattiga i hjärtat.

Jag säger dig, min son, att jag redan har haft stor glädje av dig tack vare din trofasthet och din noggrannhet och ditt tålamod och din långmodighet bland det zoramitiska folket. För jag vet att du var i bojor. Ja, och jag vet även att du blev stenad för ordets skull. Och du uthärdade allt detta med tålamod eftersom Herren var med dig, och du vet nu att Herren befriade dig.

När nu Alma undervisade och talade till folket på kullen Onidah kom en stor skara till honom, och det var de som vi har talat om, de som var fattiga i hjärtat på grund av sin fattigdom på det som hör världen till.

De kom till Alma, och den som var den främste bland dem sa till honom: ”Se, vad ska dessa mina bröder göra? För de är föraktade av alla människor för sin fattigdoms skull, ja, och i synnerhet av våra präster, för de har stött ut oss från våra synagogor som vi har arbetat flitigt för att bygga med våra egna händer. Och de har stött ut oss för vår stora fattigdoms skull, och vi har ingen plats där vi kan tillbe vår Gud. Och se, vad ska vi göra?”

Och när nu Alma hörde detta vände han sig om med ansiktet rakt mot honom, och han blev glad över det han såg. För han såg att deras lidanden verkligen hade ödmjukat dem och att de var beredda att höra ordet.

Därför sa han inte mera till den andra skaran, utan han sträckte ut sin hand och ropade till dem han såg, vilka verkligen var ångerfulla, och sa till dem: