Och nu som jag sa om tro – tro är inte att ha fullkomlig kunskap om något. Om ni därför har tro, så har ni hopp om ting som inte syns men som är verkliga.
Och se, nu säger jag er, och jag vill att ni ska minnas att Gud är barmhärtig mot alla som tror på hans namn. Därför vill han i första hand att ni ska tro, ja, på hans ord.
Och genom änglar ger han sitt ord till människorna, ja, inte bara till män utan också till kvinnor. Nu är detta inte allt. Också små barn får många gånger ord givna till sig som bringar de visa och lärda på skam.
Och nu, mina älskade bröder, eftersom ni har begärt att få veta av mig vad ni ska göra emedan ni är föraktade och utdrivna – nu vill jag inte att ni ska tro att jag tänker döma er, utom i enlighet med det som är sant –
för jag menar inte att ni alla har blivit tvungna att ödmjuka er. För jag tror verkligen att det finns några bland er som skulle ödmjuka sig i vilka omständigheter de än befann sig.
Och som jag sa om tro – att det inte är fullkomlig kunskap – så är det också med mina ord. Ni kan till att börja med inte ha fullkomlig kunskap om att de är sanna, lika litet som tro är fullkomlig kunskap.
Men se, om ni vaknar upp och väcker era själsförmågor så att ni kan pröva mina ord och utöva en smula tro, ja, även om ni inte kan göra mera än önska att tro, så låt denna önskan verka i er till dess ni tror så mycket att ni kan ge plats i hjärtat för en del av mina ord.