Mot ett Kunskapens Träd

Se, jag säger till er: Nej. Inte heller bör ni lägga er tro åt sidan, för ni har bara utövat er tro till att så fröet, så att ni kan göra försöket att få veta om fröet var gott.

Och se, när trädet börjar växa säger ni:

"Låt oss vårda det med stor omsorg så att det kan slå rot, så att det kan växa upp och bära frukt åt oss."

Och se, om ni vårdar det med stor omsorg slår det rot och växer upp och bär frukt.

Men om ni försummar trädet och inte ser till att det får näring, se, då kan det inte slå rot. Och när solens hetta kommer och bränner det vissnar det bort, eftersom det inte har någon rot, och ni rycker upp det och kastar bort det.

Detta beror nu inte på att fröet inte var gott, inte heller beror det på att dess frukt inte skulle vara önskvärd. Utan det beror på att er jordmån är ofruktbar och att ni inte vårdar trädet, och därför kan ni inte få någon frukt därav.

Och om ni därför inte vårdar ordet och med trons öga ser framåt mot dess frukt, kan ni aldrig plocka frukten från livets träd.

Men om ni vårdar ordet, ja, vårdar trädet när det börjar växa, genom er tro och med stor flit och med tålamod, och ser framåt mot dess frukt, ska det slå rot. Och se, det ska bli ett träd som skjuter upp till evigt liv.

Och tack vare er flit och er tro och ert tålamod i att vårda ordet så att det kan slå rot i er, se, då ska ni snart få plocka frukten därav som är högst dyrbar, som är sötare än allt som är sött och som är vitare än allt som är vitt, ja, och renare än allt som är rent. Och ni ska njuta av denna frukt ända till dess ni är mättade, så att ni inte hungrar, och inte heller ska ni törsta.

Då, mina bröder, ska ni få skörda lönen för er tro och er flit och ert tålamod och er långmodighet då ni väntade på att trädet skulle bära frukt åt er.”