Välstånd

Nu var detta en stor prövning för dem som stod fasta i tron. Ändå var de ståndaktiga och orubbliga i att hålla Guds bud, och de bar med tålamod den förföljelse de utsattes för. Och när prästerna lämnade sitt arbete för att förkunna Guds ord för folket, lämnade också folket sina arbeten för att höra Guds ord.

Och när prästerna hade förkunnat Guds ord för dem vände de alla flitigt tillbaka till sina arbeten. Och prästen ansåg sig inte förmer än sina åhörare, för predikanten var inte bättre än åhöraren, inte heller var läraren bättre än eleven. Och på så sätt var de alla jämlika, och de arbetade alla, var och en efter sin styrka.

Och de delade med sig av sina ägodelar, var och en efter vad han hade, till de fattiga och de behövande och de sjuka och de lidande. Och de bar inga dyrbara kläder men var ändå prydliga och behagfulla. Och på så sätt ordnade de kyrkans angelägenheter, och på så sätt började de återigen få oavbruten fred trots alla sina förföljelser.

Och tack vare kyrkans orubblighet började de nu bli mycket rika och hade ett överflöd av allt som de stod i behov av—ett överflöd av flockar och hjordar och gödboskap av varje slag, och även ett överflöd av säd och av guld och av silver och av dyrbarheter, och överflöd av siden och fint tvinnat linne och allt slags präktigt, enkelt tyg.

Och på så sätt avvisade de under sina gynnsamma omständigheter ingen som var naken eller som var hungrig eller som var törstig eller som var sjuk eller som inte hade fått näring. Och deras hjärtan var inte begivna på rikedomar varför de var frikostiga mot alla, både gammal och ung, både träl och fri, både man och kvinna, såväl utanför kyrkan som inom kyrkan, och de hade inte anseende till person när det gällde de behövande.

Och på så sätt hade de framgång och blev mycket mer välbärgade än de som inte tillhörde deras kyrka. För de som inte tillhörde deras kyrka ägnade sig åt svartkonster och åt avgudadyrkan eller lättja och åt tomt prat och åt avund och stridigheter. De bar dyrbara kläder och förhävde sig med högmod i blicken. De förföljde, ljög, stal, plundrade, bedrev hor och mördade, och begick all slags ogudaktighet. Men lagen verkställdes på alla dem som överträdde den, i den mån som det var möjligt.

Och det hände sig att genom att lagen på så sätt tillämpades på dem, så att var och en fick lida enligt vad han hade gjort, blev de lugnare och vågade inte begå någon ogudaktighet, ifall det skulle bli känt. Därför rådde det stor fred bland Nephis folk fram till det femte året av domarnas regering.