Men det hände sig under senare delen av det sjuttonde året att en man kom in i Zarahemlas land, och han var antikrist, för han började predika för folket mot de profetior som hade talats av profeterna om Kristi ankomst.
Nu fanns det ingen lag mot en människas tro, för det var helt i strid med Guds bud att det skulle finnas en lag som gjorde att människor behandlades olika. För så säger skriften:
”Utvälj åt er i dag vem ni vill tjäna!”
Om nu någon önskade tjäna Gud var det hans rättighet, eller snarare: Om han trodde på Gud var det hans rättighet att få tjäna honom, men om han inte trodde på honom fanns det ingen lag som kunde straffa honom. Men om han mördade straffades han med döden, och om han rånade blev han likaså straffad. Och om han stal blev han likaså straffad, och om han begick äktenskapsbrott blev han likaså straffad. Ja, för all sådan ogudaktighet blev de straffade.
För det fanns en lag om att människor skulle dömas enligt sina brott. Men det fanns ingen lag mot en människas tro. Därför straffades en människa endast för de brott som hon hade begått, och därför behandlades alla människor lika.
Och denne antikrist, vars namn var Korihor (och lagen kunde inte tillämpas på honom), började predika för folket att det inte skulle komma någon Kristus. Och på detta sätt predikade han och sa:
”O ni som är bundna av ett dåraktigt och fåfängt hopp, varför tynger ni er med sådana dårskaper? Varför förväntar ni en Kristus? Ingen människa kan ju veta något om det som ska komma. Se, det som ni kallar profetior, som ni påstår har överlämnats av heliga profeter, se, det är era fäders dåraktiga traditioner. Hur vet ni att de är sanna? Se, ni kan inte veta något om det som ni inte ser. Därför kan ni inte veta att en Kristus ska komma. Ni ser framåt och säger att ni ser en förlåtelse för era synder. Men se, detta är följden av ett vanvettigt sinne, och denna sinnesrubbning kommer som följd av era fäders traditioner som vilseleder er till att tro sådant som inte är sant.”
Och mycket mera sådant sa han till dem, och han sa att ingen försoning för människornas synder kunde ske, utan att varje människa här i livet skördade följderna av sitt eget handlande. Därför fick varje människa framgång alltefter sin begåvning, och varje människa segrade alltefter sin styrka. Och vad människan än gjorde så var det inte något brott.
Och sålunda predikade han för dem och vilseledde mångas hjärtan och fick dem att lyfta upp sina huvuden i sin ogudaktighet. Ja, han vilseledde många kvinnor, och även män, till att bedriva hor och intalade dem att när en människa var död, så var det slut därmed.
Nu gick denne man över till Jershons land för att predika detta bland Ammons folk, som en gång var lamaniternas folk.
Men se, de var klokare än många av nephiterna, för de tog honom och band honom och förde honom inför Ammon som var högpräst över det folket. Och det hände sig att denne bestämde att han skulle förpassas ut ur landet.