Se, mina älskade bröder, då jag har tillåtits att komma till er försöker jag därför tala till er på mitt eget sätt, ja, med min egen mun, då det är första gången som jag har talat till er med min muns ord, för jag har varit helt och hållet bunden till domarsätet och har haft så mycket att göra att jag inte har kunnat komma till er.
Och inte ens nu kunde jag ha kommit om det inte vore för att domarsätet hade getts till en annan som ska regera i mitt ställe. Och Herren har i stor barmhärtighet beviljat mig att komma till er.
Och se, jag har kommit med stora förhoppningar och stor önskan att jag skulle finna att ni hade ödmjukat er inför Gud och att ni hade fortsatt att be om hans nåd, att jag skulle finna att ni var oklanderliga inför honom, att jag skulle finna att ni inte befann er i samma hemska trångmål som våra bröder i Zarahemla.
Men välsignat vare Guds namn för att han har låtit mig veta, ja, har gett mig den mycket stora glädjen att veta att de åter är förankrade på hans rättfärdighets väg. Och jag hoppas, enligt Guds Ande som är i mig, att jag också ska få glädjas över er. Men jag önskar inte att min glädje över er ska komma efter så många bedrövelser och sorger som jag har haft för bröderna i Zarahemla, för se, min glädje över dem har kommit efter det att jag kämpat mig igenom mycken bedrövelse och sorg.
Men se, jag hoppas att ni inte är i ett tillstånd av så stor otro som era bröder var.
Jag hoppas att ni inte är upphöjda i hjärtats högmod,
ja, jag hoppas att ni inte har fäst era hjärtan vid rikedomar och världens fåfängligheter.
Ja, jag hoppas att ni inte tillber avgudar utan tillber den sanne och levande Guden
och att ni med evig tro ser framåt mot era synders förlåtelse, som ska komma.