Almas ord till sin son Corianton

Rättvisa och Barmhärtighet

Alma 42:1

Alma addresses Corianton’s concern regarding the injustice that the wicked are rewarded with misery.

Och nu, min son, märker jag att det finns något mer som oroar ditt sinne, något som du inte förstår, vilket rör Guds rättvisa i bestraffningen av syndaren. För du försöker intala dig att det är orättvist att syndaren ska överlämnas till ett tillstånd av elände.

Alma 42:2–3

When Adam and Eve were cast out of the garden of Eden, an angel prevented them from returning and eating of the fruit of the tree of life, which would have made them immortal.

Se, min son, jag ska förklara detta för dig. För se, sedan Herren Gud sänt bort våra första föräldrar från Edens lustgård för att bruka jorden varifrån de blev tagna–ja, han drev ut människan och satte sedan vid östliga änden av Edens lustgård keruber och ett flammande svärd som svängde åt alla håll för att bevaka livets träd–ser vi nu att människan hade blivit som Gud, med kunskap om gott och ont. Och för att hon inte skulle räcka ut sin hand och även ta av livets träd och äta och leva för evigt satte Herren Gud keruber och det flammande svärdet, för att hon inte skulle äta av frukten–

Alma 42:4–5

Thus, Adam and Eve were cast out and put on probation; if they had eaten of the fruit they would have become immortal and had no chance to repent and prove themselves.

Och sålunda ser vi att människan fick en tid till att omvända sig, ja, en prövotid, en tid till att omvända sig och tjäna Gud. För se, om Adam genast hade räckt ut sin hand och ätit av livets träd skulle han ha levt för evigt enligt Guds ord, och inte ha haft någon tid till omvändelse. Ja, och dessutom skulle Guds ord ha varit utan verkan, och den stora frälsningsplanen skulle ha omintetgjorts.

Alma 42:6

Death became necessary to mark the end of the probation.

Men se, det var bestämt att människorna skulle dö – och liksom de avskars från livets träd skulle de ryckas bort från jordens yta – och människan gick för evigt förlorad, ja, de blev fallna människor.

Alma 42:7–10

In this probationary state, Adam and Eve were withdrawn from God’s presence, since their fall had brought about both spiritual and physical death—life became a preparatory phase.

Och nu ser du av detta att våra första föräldrar avskars från Herrens närhet i både timlig och andlig mening. Och sålunda ser vi att de lämnades att följa sin egen vilja.

Och se, det var inte lämpligt att människan skulle befrias från denna timliga död, för det skulle ha omintetgjort den stora lycksalighetsplanen.

Och eftersom själen aldrig kan dö och fallet hade utsatt hela människosläktet för en andlig död såväl som en timlig, det vill säga att de avskars från Herrens närhet, var det nödvändigt att människosläktet skulle befrias från denna andliga död.

Ja, eftersom de hade blivit köttsliga, sinnliga och djävulska till naturen blev detta prövotillstånd ett tillstånd för dem att förbereda sig. Det blev ett förberedelsetillstånd.

Alma 42:13–14

All mankind thus became fallen, and the probationary state allows the plan of redemption to come into effect.

Därför kunde återlösningsplanen enligt rättvisan inte genomföras utom på villkor att människorna omvände sig i detta prövotillstånd, ja, detta förberedelsetillstånd. För förutom på dessa villkor skulle barmhärtigheten inte kunna träda i kraft utan att omintetgöra rättvisans verk. Nu kan inte rättvisans verk omintetgöras. Om så skedde skulle Gud upphöra att vara Gud.

Och sålunda ser vi att hela människosläktet var fallet, och de var i rättvisans våld, ja, Guds rättvisa, som överlämnade dem åt att för evigt vara avskurna från hans närhet.

Alma 42:11–12

Without the plan of redemption, mankind would be hopeless lost at the time of death.

Och kom nu ihåg, min son, att om det inte varit för återlösningsplanens skull (om vi bortser från den), skulle deras själar genast efter döden vara olyckliga eftersom de skulle vara avskurna från Herrens närhet. Och nu fanns det inga medel till att befria människorna från detta fallna tillstånd, som människan själv dragit på sig genom sin egen olydnad.

Alma 42:15–16

This plan is made possible by an atonement, executed by God himself—repentance is made possible with a penalty affixed.

Och nu kunde barmhärtighetens plan inte genomföras om inte en försoning ägde rum. Därför sonar Gud själv världens synder för att genomföra barmhärtighetens plan och tillfredsställa rättvisans krav, så att Gud kan vara en fullkomlig och rättvis Gud och även en barmhärtig Gud.

Och omvändelse kunde inte komma människorna till del om det inte fanns ett straff bifogat som också var lika evigt som själens liv skulle vara, en bestämd motsats till lycksalighetsplanen, som också var lika evig som själens liv.

Alma 42:17–21

Repentance initiates the need for law and punishment.

Och hur skulle en människa kunna omvända sig om hon inte syndade?
Hur kunde hon synda om det inte fanns någon lag?
Hur kunde det finnas en lag om det inte fanns ett straff?

Men ett straff bifogades och en rättvis lag gavs som åstadkom samvetskval för människan.

Om nu ingen lag var given—
att om en människa mördade skulle hon dö—
skulle hon då vara rädd för att bli berövad livet om hon mördade?

Och likaså: Om det inte gavs någon lag mot synd skulle människan inte vara rädd för att synda.

Och om inte någon lag hade getts och människorna syndade, vad kunde då rättvisan eller barmhärtigheten göra?
För de skulle inte ha något krav på människan.

Alma 42:22–23

The plan of God includes law, punishment, repentance, justice, and mercy.

Men en lag är given, och ett straff är bestämt och omvändelse förunnad, vilken omvändelse barmhärtigheten kräver. Annars gör rättvisan anspråk på människan och tillämpar lagen, och lagen tilldelar straffet. Om så inte vore skulle rättvisans verk omintetgöras, och Gud skulle upphöra att vara Gud. Men Gud upphör inte att vara Gud, och barmhärtigheten gör anspråk på den ångerfulle, och barmhärtigheten kommer till följd av försoningen; och försoningen åstadkommer de dödas uppståndelse, och de dödas uppståndelse för människorna tillbaka till Guds närhet; och sålunda återförs de till hans närhet för att dömas efter sina gärningar i enlighet med lagen och rättvisan.

Alma 42:23

Mercy is a fruit of the atonement, which also brings about the resurrection of the dead, and brings mankind back into the presence of God.

Och barmhärtigheten gör anspråk på den ångerfulle.

Och barmhärtigheten kommer till följd av försoningen,
och försoningen åstadkommer de dödas uppståndelse,

Och de dödas uppståndelse för människorna tillbaka till Guds närhet.

Och sålunda återförs de till hans närhet
för att dömas efter sina gärningar i enlighet med lagen och rättvisan.

Alma 42:24–26

Justice and mercy can coexist thanks to a mediator.

För se, rättvisan verkställer alla sina krav,
och barmhärtigheten gör även anspråk på allt det som är hennes eget.
Och sålunda blir ingen utom den verkligt ångerfulle frälst.

Vad? Tror du att barmhärtigheten kan beröva rättvisan något? Jag säger dig: Nej, inte ett grand! Om så skedde, skulle Gud upphöra att vara Gud. Och på så sätt genomför Gud sina stora och eviga avsikter, som var beredda från världens grundläggning. Och på så sätt åstadkoms människornas frälsning och återlösning, och likaså deras undergång och elände.

Alma 42:27–28

All of mankind is invited to come and partake of the redemption of Christ.

Därför, o min son, kan var och en som vill, komma och fritt ta del av livets vatten, och var och en som inte vill komma, densamme är inte tvingad att komma. Men på den yttersta dagen ska det återställas till honom enligt hans gärningar. Om han har önskat göra ont och inte har omvänt sig under sin tid ska ont tilldelas honom enligt Guds återställelse.