Ammonitisk invandring

Och det hände sig att överdomaren sände ut en kungörelse över hela landet och begärde att få höra folkets röst beträffande att släppa in deras bröder, som var Anti-Nephi-Lehis folk.

Och det hände sig att folkets röst löd sålunda:

”Se, vi vill avstå från Jershons land, som ligger österut vid havet, och som gränsar till landet Ymnighet, och som ligger söder om landet Ymnighet. Och detta Jershons land är det land som vi vill ge våra bröder som arvedel.

Och se, vi ska ställa våra härar mellan Jershons land och Nephis land, så att vi kan beskydda våra bröder i Jershons land. Och detta gör vi för våra bröder med anledning av deras fruktan över att de genom att gripa till vapen mot sina bröder skulle begå synd. Och denna deras stora fruktan kom av den smärtsamma ånger de kände på grund av sina många mord och sin hemska ogudaktighet.

Och se, detta ska vi göra för våra bröder så att de kan få ärva Jershons land, och vi ska med våra härar skydda dem från deras fiender, på villkor att de ger oss en del av sina ägodelar för att hjälpa oss att underhålla våra härar.”

Nu hände det sig att när Ammon hade hört detta återvände han till Anti-Nephi-Lehis folk, och Alma följde honom ut i vildmarken där de hade slagit upp sina tält, och de tillkännagav allt detta för dem. Och Alma berättade även för dem om sin omvändelse tillsammans med Ammon och Aron och hans bröder. Och det hände sig att detta orsakade stor glädje bland dem.

Och de drog ner till Jershons land och tog Jershons land i besittning, ...

... och de kallades av nephiterna Ammons folk. Därför särskildes de från den tiden med detta namn. Och de bodde bland Nephis folk och räknades även till det folk som tillhörde Guds kyrka.

Och de utmärkte sig även för sin hängivenhet mot Gud och även mot människor, för de var fullkomligt ärliga och uppriktiga i allt, och de var ståndaktiga i tron på Kristus intill änden.

Och de såg på utgjutandet av sina bröders blod med största avsky, och de kunde aldrig förmås att ta till vapen mot sina bröder. Och de såg aldrig på döden med någon grad av fruktan, tack vare sitt hopp och sin syn på Kristus och uppståndelsen. Därför var döden för dem uppslukad av Kristi seger över den.

Därför ville de lida döden på det svåraste och mest smärtsamma sätt som deras bröder kunde tillfoga dem hellre än att gripa till svärd eller sabel för att dräpa dem. Och sålunda var de ett hängivet och älskat folk, ett folk storligen gynnat av Herren.

• Åh, om jag vore en ängel
• Förkunnelse av omvändelse
• Önskar att tjäna Gud
• Herren talar till alla nationer.
• Ära åt Gud
• Att minnas det förflutna
• Glädjas åt andras framgångar
• Frälsning