Rättegången mot Alma och Amulek och avrättningen av troende

Men de flesta av dem ville dräpa Alma och Amulek, för de vredgades på Alma för att han talat så tydligt till Zeezrom. Och de sa även att Amulek hade ljugit för dem och hade smädat deras lag och även deras lagkloka och domare.

Och även dessa vredgades på Alma och Amulek, och eftersom de hade vittnat så öppet mot deras ogudaktighet försökte de röja undan dem i hemlighet. Men det hände sig att de inte gjorde detta, utan i stället tog de dem och band dem med starka rep och förde dem inför landets överdomare.

Och folket trädde fram och vittnade mot dem – vittnade om att de hade smädat lagen och landets lagkloka och domare, och även hela befolkningen i landet, och att de hade vittnat om att det bara fanns en enda Gud och att han skulle sända sin Son bland folket men att han inte skulle frälsa dem. Och mycket sådant vittnade folket om mot Alma och Amulek. Och detta skedde inför landets överdomare.

Och det hände sig att Zeezrom häpnade över de ord som hade talats. Och han kände även till den sinnenas blindhet som han själv orsakat bland befolkningen genom sina lögnaktiga ord. Och hans själ började sönderslitas av medvetandet om hans egen skuld, ja, han började omslutas av helvetets kval. Och det hände sig att han började ropa till de församlade och säga:

”Se, jag är skyldig,
och dessa män är obefläckade inför Gud.”

Och alltifrån den stunden började han vädja för dem, men de smädade honom och sa:

”Är även du besatt av djävulen?”

Och de spottade på honom och drev bort honom och även alla dem som trodde de ord som Alma och Amulek hade talat. Och de drev bort dem och sände män att kasta sten på dem.

Och de samlade deras hustrur och deras barn. Och alla som trodde eller hade blivit undervisade om att tro på Guds ord lät de kasta i elden. Och de samlade även deras uppteckningar som innehöll de heliga skrifterna och kastade dem i elden så att de skulle brännas och förstöras av eld.

Och det hände sig att de tog Alma och Amulek och förde dem ut till martyrplatsen för att de skulle kunna bevittna deras undergång som förtärdes av elden.

Och när Amulek såg hur kvinnorna och barnen som förtärdes av elden plågades, plågades även han, och han sa till Alma:

”Hur kan vi bevittna denna hemska syn? Låt oss därför sträcka ut våra händer och utöva den Guds kraft som är i oss och rädda dem från lågorna.”

Men Alma sa till honom:

”Anden hindrar mig att sträcka ut min hand. För se, Herren tar dem upp till sig i härlighet, och han tillåter dem att göra detta, eller att folket gör detta mot dem i enlighet med sina hjärtans hårdhet, för att de domar som han i sin vrede ska avkunna mot dem må bli rättvisa. Och de oskyldigas blod ska stå som ett vittnesbörd emot dem, ja, och ropa mäktigt emot dem på den yttersta dagen.”

Då sa Amulek till Alma:

”Se, kanske bränner de även oss.”

Och Alma sa:

”Ske Herrens vilja.

Men se, vårt arbete är inte fullbordat.
Därför bränner de oss inte.”